Kan Soil Security-konceptet bidra till ökad hållbarhet vid åtgärder av förorenade områden?

Sammanfattning: Områden som antas vara förorenade utreds idag med hjälp av Naturvårdsverkets vägledning för förorenade områden. Vägledningsmaterialet baseras till stor del på miljömålet giftfri miljö och vilka risker ett förorenat område kan utgöra för människor och ekosystem. Soil Security-konceptet är relativt nytt och är främst utvecklat för att bedöma jordbruksmarker och bygger på att jordförvaltningen ska leda till att jordresursen bevaras eller förbättras. I detta projekt har en utvärdering utförts om Soil Security-konceptet skulle kunna användas för att arbetet med förorenade områden ska leda mot hållbarhet. Nio indikatorer som alla indikerar att biomassaproduktion fungerar har tagits fram och sedan använts som underlag för jämförelsen mellan Naturvårdsverkets vägledning och Soil Security-konceptet. Dessa indikatorer har även använts för att utreda vad som utförs i det praktiska arbetet med förorenade områden. En analys av hur markmiljön värderas i det praktiska arbetet och om de åtgärder som utförs leder till fungerande markekosystem har också genomförts. Slutligen har Magdalena Gleisner på Naturvårdsverket intervjuats eftersom projektet har en koppling till den utvärdering de utför av vägledningsmaterialet. Vid jämförelse av utgångspunkterna bakom Soil Security-konceptet och Naturvårdsverkets vägledning hittades både skillnader och likheter. I stora drag är Naturvårdsverkets vägledning främst inriktad på vilka risker en förorenad jord kan utgöra och ser inte jorden som ett skyddsobjekt som behöver skyddas eftersom den kan utföra funktioner som är till nytta för människor och ekosystem. I Soil Security- konceptet är utgångspunkten att skydda markfunktioner för att de senare ska kunna bidra till att lösa globala samhällsutmaningar som exempelvis säker tillgång på livsmedel och vatten. När ramverken jämfördes med avseende på indikatorerna för biomassaproduktion fanns de flesta av indikatorerna med i Naturvårdsverkets vägledning, antingen direkt eller indirekt. Hur indikatorerna sedan analyserades för att bedöma jordens tillstånd var den största skillnaden mellan ramverken. I Soil Security- konceptet används indikatorerna för att avgöra om växtetablering kan ske och även jordens status, medan i Naturvårdsverkets vägledning bedöms istället vilka risker föroreningarna kan utgöra. Tre praktiska fall har också utvärderats och i dessa har Naturvårdsverkets vägledning följts till största delen. Markmiljön har bedömts skyddas av åtgärderna i två av tre fall, dock är det enda kravet på återfyllnadsmaterialet att det inte bidrar till ökade föroreningshalter. För att markfunktioner ska fungera och åtgärderna ska leda mot hållbarhet krävs även att markmaterialet exempelvis har en god jordtextur, ett gynnsamt pH-värde och innehåller näring. För att arbetet med förorenade områden ska leda mot hållbarhet behövs en ny vägledning där Soil Security-konceptet beaktas, nya studier tas fram och delar av den gamla vägledningen används.