Övergång av verksamhet. Överlåtelsedirektivets tillämplighet vid outsourcing

Sammanfattning: Näringslivet och arbetsmarknaden har under de senaste årtiondena genomgått en rad förändringar till följd av den globala och teknologiska utvecklingen. Som en konsekvens ställs det idag höga krav på företags förmåga att anpassa sig efter de omvärldsförändringar som hela tiden sker. Många företag kan sägas vara föremål för en ständigt pågående strukturomvandlingsprocess med avsikt att skapa ekonomisk effektivitet, flexibilitet och konkurrenskraft. Omstruktureringar såsom företagsförvärv, sammanslagningar och inte minst outsourcing av verksamhet har således kommit att bli vanliga företeelser bland affärsverksamheter idag. Mot bakgrund av ökade företagskoncentrationer och sammanslagningar mellan större företag på den gemensamma marknaden valde rådet 1977 att införa ett EG-direktiv om överlåtelse av verksamhet, till skydd för arbetstagare i sådana situationer. Överlåtelsedirektivet, som sedermera har implementerats i svensk lagstiftning, innehåller bl.a. regler om skydd för anställningen för de arbetstagare som berörs av en övergång och även visst skydd för anställningsvillkoren. De arbetstagare som är sysselsatta i den verksamhet, eller del av verksamhet, som är föremål för överlåtelse skall ges möjlighet att fortsätta sin anställning hos förvärvaren, på samma villkor som var gällande hos överlåtaren. Direktivets skyddsregler innehåller även ett uppsägningsförbud, vilket ytterligare förstärker anställningsskyddet i övergångssituationer. En verksamhetsöverlåtelse skall inte i sig utgöra skäl för uppsägning, från vare sig överlåtarens eller förvärvarens sida. För att en verksamhetsövergång i enlighet med direktivet, och lagen om anställningsskydd, skall vara för handen krävs emellertid att föremålet för övergången kan beskrivas som en ekonomisk enhet som bibehåller sin identitet. Överlåtelsedirektivet hör till en av de mest prövade rättsakterna inom EG-rätten och den närmare innebörden av direktivets tillämpningsområde har uttolkats av EG-domstolen i ett flertal rättsfall. Av rättspraxis följer att en helhetsbedömning skall göras vari flera kriterier skall beaktas och vägas. I gränslandet för överlåtelsedirektivets tillämpning återfinns outsourcing, vilket under senare år har utvecklats som en strategi för att skapa lönsamhet och öka företags flexibilitet. Begreppet outsourcing innefattar såväl de situationer då verksamhetsledningen för första gången anlitar ett annat företag för utförandet av aktiviteter som tidigare utförts i egen regi, som de situationer som uppkommer när ett företag vill byta outsourcingleverantör, eller låta verksamheten som tidigare varit utlagd återigen utföras internt inom företaget. Överlåtelsebestämmelserna är komplexa och leder inte sällan till praktiska tillämpningsproblem, särskilt i outsourcingsituationer. Oklarheter uppstår ofta om arbetstagarna har rätt att följa med till förvärvaren, outsourcingleverantören, och vem som är ansvarig arbetsgivare. I denna uppsats undersöks bl.a. huruvida outsourcing är att anse som en övergång av verksamhet i direktivets mening och vilka kriterier som i så fall skall vara uppfyllda samt vilka rättsliga konsekvenser skyddsreglerna ger upphov till. Uppsatsen behandlar även oklara övergångs-situationer i samband med outsourcing i ett praktiskt perspektiv.