Upplevelse av ensamhet ur den äldre människans perspektiv

Sammanfattning: Bakgrund: Ensamhet beskrivs som en upplevelse av tomhet med anknytning till den emotionella känslan, känslan av att ge upp, sorg, längtan och hopp. Hälsa, välbefinnande och livskvalitet försämras på grund av den plågsamma ensamheten. Livskvalitet hänger ihop med människans existens och välbefinnandet är individens upplevelse av hälsa som omfattar människan som helhet, inte bara kropp och själ. Syfte: Syftet var att beskriva äldre människors upplevelser av ensamhet. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats har använts för att analysera tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet visar att ensamhet kan upplevas som både positivt och negativt. Negativ ensamhet upplevs som en brist på socialt stöd, känslan av övergivenhet, att leva med fysiska hälsohinder, att leva med sorg och att vara beroende av andra. Den negativa ensamheten har koppling till kroppsförändringar på grund av åldrandet. Att kunna ha egen tid och att känna sig fri upplevs som positiv ensamhet. Slutsats: Ensamhet upplevs som en riskfaktor relaterad till försämring av välbefinnande, hälsa och livskvalitet, även om ensamhet upplevs individuellt. Klinisk betydelse: Studiens resultat kan ha betydelse i omvårdnaden av äldre människor. Sjukvårdare måste vara observanta och ta sig tillräcklig tid vid varje möte med äldre människor. Att vara lyhörd kan hjälpa en äldre människa att tillhöra en gemenskap och förhoppningsvis få dem att känna sig tillräckligt. Detta kan förhindra ensamhet hos äldre människor.