Barn får synas men inte höras : en kvantitativ innehållsanalys av barnets röst i Aftonbladet

Sammanfattning: Den här uppsatsen undersöker hur barn representeras och porträtteras i den svenska kvällstidningen Aftonbladet. Syftet är att undersöka hur barn framställs i artiklar om barn. Studien ämnar också att granska hur ofta barn får uttala sig i tidningen, om det skiljer sig över tid och vad de får uttala sig om. Granskningen baseras på en kvantitativ innehållsanalys av 97 artiklar från Aftonbladets tagg “Barn & unga”, varav 50 stycken publicerades under 2018 och resterande 47 under 2020. Valet av tidsperiod grundar sig i en vilja att se om barns möjlighet att få göra sin röst hörd har förändrats sedan implementeringen av barnkonventionen den 1 januari 2020, då konventionen slår fast att barnets röst ska höras i alla frågor som rör barnet. Studien visar inga tecken på att Aftonbladet har gett barn ett större utrymme att yttra sig efter att barnkonventionen har blivit lag i Sverige. Istället minskade andelen artiklar med minst ett citat av personer under 18 år från 14 % till 13 %. Av de barn som får uttala sig pratar majoriteten om sig själva. Studien pekar även på att barn i majoriteten av artiklarna framställs som antingen offer eller neutrala. Studiens resultat har analyserats med stöd i tidigare forskning inom området för att placera studien i en större kontext. Till vår hjälp har vi utgått från ett teoretiskt ramverk bestående av representation, nyhetsvärdering, konsekvensetik och pliktetik.