Planintressentens medverkan vid detaljplaneläggning : En fallstudie om lagförslaget privat initiativrätt

Detta är en Master-uppsats från KTH/Fastigheter och byggande

Sammanfattning: Regeringen överlämnade nyligen propositionen (prop. 2020/21:131) ”Privat initiativrätt – planintressentens medverkan vid detaljplaneläggning” till riksdagen med ambitionen att förenkla och förkorta planprocessen. Förslaget kommer från Januariöverenskommelsen där en av punkterna har detta som mål och förhoppning att bidra till snabbare och billigare byggande. Förslaget innebär att efter kommunen har lämnat ett positivt planbesked enligt plan- och bygglagen (SFS 2010:900) ska kommunen även redovisa vilket planeringsunderlag som sannolikt kan behövas vid detaljplaneläggningen, om planintressenten begär det. Effekterna av lagförslaget har undersökts genom metoderna multipel fallstudie samt dokument- och litteraturstudie. Projektutvecklare och kommuner har intervjuats för att höra marknadens åsikter och tankar om förslaget och hur de tror lagförslaget kommer påverka detaljplaneprocessen och arbetssättet. Som bakgrund till lagförslaget finns flera års arbete med utredningar där startpunkten handlade om översiktsplaner, som sedan vidareutvecklades till nya frågeställningar, bland annat om privat initiativrätt. Under utredningsarbetet valde utredaren att genomföra en omvärldsanalys för att se hur andra länder applicerar privat initiativrätt och utredaren kom fram till att Norges system var mest relevant för ett införande i svensk lagstiftning. Det slutliga lagförslaget från regeringen påminner lite om den norska modellen för privat initiativrätt, men det finns några väsentliga skillnader mellan ländernas lagstiftning. Det märktes att begreppet privat initiativrätt är vilseledande under intervjuerna då respondenterna hade olika uppfattning om vad begreppet betyder. Det syns också i utredningsarbeten att de haft svårt att sätta en exakt definition av begreppet. Det är många som tolkar begreppet ordagrant och då är det lätt att få uppfattningen att privat initiativrätt innebär en rätt för den enskilde att initiera ett planärende, men så är inte fallet med det lagförslag som regeringen lägger fram till riksdagen. Det handlar endast om att den enskilde har rätt att ta fram planeringsunderlag i form av utredningar till detaljplanen. Kommunen är fortfarande den som formellt initierar ett detaljplaneärende, driver processen framåt och har sista ordet om en detaljplan ska antas eller inte. Att de privata aktörerna bidrar med underlag kommer att underlätta arbetet för kommunen, däremot används detta arbetssätt hos de flesta kommuner och projektutvecklare redan idag, vilket innebär att lagförslaget blir ett förtydligande av gällande praxis. Resultatet av studien påvisar att lagförslaget om privat initiativrätt är ett förslag som inte räcker hela vägen - då det inte innebär någon direkt privat initiativrätt utan en möjlighet att bidra med planeringsunderlag och eventuellt snabba på processen en aning. I andra länder såsom Norge är privat initiativrätt betydligt mer långtgående då kommunerna är tvungna att ta ställning till ett framtaget material som förväntas antas om de uppfyller lagkraven. Någon garanti för en framtagen detaljplan med godkända utredningar finns inte, vilket kan anses få en hämmande effekt på lagförslaget. Lagförslaget är inte så ambitiöst, men är ett steg i rätt riktning.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)