”Ibland kan tystnaden vara samtalet” En kvalitativ studie om pedagogers samtal om ämnet döden i förskolan

Sammanfattning: Studiens huvudsakliga syfte är att undersöka, analysera och tolka hur ett urval pedagoger talar om ämnet döden i förskolan. Studien utgår från fyra olika forskningsfrågor som lyder: Hur beskriver pedagoger barns tankar om döden? Hur menar pedagoger att barns tankar om döden kan bemötas? Hur beskriver pedagoger sina egna känslor/upplevelser inför uppgiften att möta barns tankar om död? Vad kan det kollegiala samtalet kring döden bidra till? För att undersöka detta har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med fem pedagoger som arbetar på samma förskola. Som teoretisk utgångspunkt används Nel Noddings (2002; 2012; 2013; 2015) omsorgsetik och utvalda omsorgsetiska begrepp. Begreppen som används är följande: lyhördhet, bekräftelse, ömsesidighet, modellering, praktik och dialog. Resultatet av studien visar att pedagogerna inte undervisar om ämnet döden i verksamheten tillsammans med barnen, men det framträder i vardagen. Barnens tankar om döden kan skilja sig åt på flera olika sätt, enligt pedagogerna. Pedagogerna uttrycker även misstankar om att en del av barnen tror att den fiktiva döden motsvarar den verkliga döden. Pedagogerna menar vidare att barnens tankar om döden framkommer spontant i vardagen, men även när någon i barnets nära krets har avlidit. Vidare i resultatet blir det tydligt att pedagogerna har en stor lyhördhet i förhållande till barnen och ämnet döden. Omsorgsrelationen och tilliten mellan pedagog och barn är av stor vikt under samtal om döden. Genom relationen lär sig pedagogerna att tolka barnens signaler och uttryck, och kan därigenom besluta hur de ska bemöta ett barn med tankar om döden. Pedagogerna uttrycker sig vara trygga i samtalen om döden, och hänvisar till sina egna erfarenheter samt upplevelser som de har varit med om. Samtliga pedagoger framför att det kollegiala samtalet kan bidra till en ökad trygghet i hur samtalen kan hanteras.