Strukturkalkens inverkan på jordmotstånd : analys av mätningar på det horisontella och vertikala motståndet

Sammanfattning: Genom tillförsel av strukturkalk, som är en jordförbättringsåtgärd till lerjord, kan flera positiva effekter uppnås. Forskning har tidigare visat att strukturkalkning kan ge stabilare aggregat, och kan bidra till minskat fosfor läckage samt bättre vatten och näringshållande förmåga. Strukturkalk finns som bränd kalk (CaO) och släckt kalk (Ca(OH)2), vilka är lättlösliga och har stor påverkan på jordstrukturens utveckling. Idag används en blandning av framförallt släckt kalk och kalkstensmjöl (CaCO3) som strukturkalk. Rekommendationerna är att sprida från 5 ton per hektar och uppåt beroende på jordens lerhalt. Ju högre lerhalt desto högre giva strukturkalk. Dragkraftsmätningar gjordes för att undersöka strukturkalkens påverkan på jordmotstånd på 1970- och 1980-talen. I denna studie gjordes nya mätningar på mellanleror under 2020 på fyra olika platser i Skåne, inom åtta olika försök. Försöken var randomiserade och hade strukturkalkats vid olika tillfällen mellan 2014 och 2018 och hade fyra försöksled: okalkat, 4, 8 och 16 ton strukturkalk per hektar av Nordkalk Fostop Struktur. Inom varje försök fanns tre upprepningar. Idén med vår studie var att undersöka om strukturkalk hade effekt på lerjordarnas motstånd i vertikal och horisontell ledd. Mätningarna gjordes genom penetrometermätning och dragkraftsmätning. Vid mätningstillfället samlades även jordprov in som användes för analys av jordens vattenhalt och pH-värde. Vattenhaltanalysen gjordes för att kunna utesluta att variation i jordens vattenhalt skulle påverka resultatet av motståndsmätningarna. pH analyserades för att undersöka strukturkalkens effekter på jordens pH värde. Till dragkraftsmätningen användes en John Deere 6215R tillsammans med en kultivator - Väderstad TopDown 400 - utrustad med dragkraftsmätare. Mätvärdena registrerades i kN (kilo newton). Medelvärdena från försöksleden på de fyra olika platserna sammanställdes och statistiska beräkningar utfördes för att se om det fanns signifikanta skillnader mellan de olika försöksleden. Penetrometermätningarna gjordes med en Eijkelkamp Penetrologger som registrerade vertikalt jordmotstånd, i detta försök ned till 15 cm djup. I varje försöksparcell gjordes 10 mätningar som sedan lades ihop till ett medelvärde. Jordmotståndet mättes i N (newton). Resultatet av dragkraftsmätningarna vid kultiveringen visade att det fanns statistiskt säkerställda positiva effekter av strukturkalkning på lerjordar vid givorna 4 och 16 ton per hektar men inte vid givan 8 ton per hektar. Effekten på pH-värde var varierande mellan platserna, men det fanns en tydlig pH-höjande effekt av en ökad giva strukturkalk. Detta examensarbete har genom fältförsök och statistiska analyser av insamlade rådata samt litteraturstudie kring de försök som utförts nått fram till följande slutsatser: ‐ Ökade mängder strukturkalk per hektar i lerjordens övre matjordslager tenderade att minska dragkraftsbehovet vid kultivering. ‐ Ökade mängder strukturkalk per hektar i lerjordens övre matjordslager tenderade att minska jordmotståndet i vertikal ledd. ‐ Ökade mängder strukturkalk hade en pH-höjande effekt på lerjordarna i dessa försök. Hur stor pH-effekten var varierade mellan olika platser.