Sheltered Society : An analysis of Swedish shelter building technology and practice 1935-1950

Detta är en Magister-uppsats från Umeå universitet/Institutionen för idé- och samhällsstudier

Sammanfattning:

Föreliggande uppsats har till syfte att undersöka hur man i Sverige utvecklade och byggde skyddsrum genom perioden 1935 till 1950. Genom att analysera skyddsrummens praxis genom teknologihistorikern Thomas P. Hughes teoretiska ramverk försöker denna uppsats uppmärksamma både den fysiska artefaktens utveckling och diskursen som omgärdarde den. Huvudsakligen har begreppen teknologisk stil, momentum och överföring använts från Hughes teori.

Som material har statens offentliga utredningar använts som behandlar civilförsvar och skyddsrum under perioden. Resulatet har har därefter satts i relation till teknologifilosofen Langdon Winners idéer om inneboende politiska teknologier, somnambulism och Gabrielle Hechts arbete kring nationell identitet och dess koppling till teknologi.

Resultatet visar att skyddsrums praxis etablerades under 1930-talet med den teknologiska bakgrund som då fanns och fortsatte att nyttjas trots att atombomben hade uppfunnits och använts. Efter att atombombens egenskaper upptäcktes, började civilförsvarsstyrelsen uppmärksamma massevakuering i större utsträckning än tidigare samtidigt som de nya skyddsrummen fick en karaktär av permanenta uppehållsplatser. Det gamla systemet låg dock kvar i bakgrunden. Den huvudsakliga skillnaden mellan de två systemen är att den första förespråkar temporär evakuering och decentraliserade skyddsrumslösningar emedan den andra förespråkar permanent evakuering och centraliserade skyddsrumslösningar. Uppsatsen visar också hur utvecklingen hörde samman med en nationell identitetsdiskurs. Skyddsrummen blev en domesticerad urban artifakt som knöts samman med det moderna statslivet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)