Ett neutralt bolagsskattesystem

Sammanfattning: Skatteplanering genom så kallade räntesnurror har skapat snedvridningar inom bolagssektorn där företag med stora räntekostnader har kunnat minska den beskattningsbara vinsten genom avdrag. Avsaknaden av en tydlig reglering medförde att Skatteverket lade fram en promemoria år 2008 med förslag om en särskild reglering med begränsning av ränteavdrag som främst motiverades av skatteskäl. Ränteavdragsbegränsningsreglerna blev ett faktum och trädde i kraft år 2009 samt reviderades år 2013. Syftet med reglerna kan till viss del anses uppfyllt genom att rent skattemotiverade upplägg inte längre ger rätt till avdrag. Det finns emellertid fortfarande risk för snedvridningar inom bolagssektorn till följd av att lånefinansierade företag får en lägre skattekostnad genom avdragsgilla räntekostnader och gynnas framför företag som väljer att finansiera med eget kapital. Lagstiftaren strävar efter neutralitet i skattesystemet och den asymmetri som finns mellan lånat och eget kapital riskerar att påverka företagens ekonomiska val. Den nuvarande regleringen gynnar företag med höga skulder medan lågbelånade företag med hög soliditet i realiteten får en högre skattekostnad. För att skapa ett neutralt bolagsskattesystem har regeringen tillsatt en Företagsskattekommitté som nyligen presenterat två förslag till lösning av rådande asymmetri: huvudförslaget och alternativförslaget. Syftet med denna studie är främst att redogöra för förslagen med fokus på huvudförslaget samt analysera lämpligheten av ett sådant nytt neutralt bolagsskattesystem. Studien har genomförts enligt en rättsdogmatisk metod för att utreda gällande rätt med ett de lege ferenda perspektiv för att utreda konsekvenserna av att förslaget blir verklighet. Huvudförslaget är troligtvis det som kommer att ligga till grund för eventuell lagstiftning och därför det som till övervägande del kommer att behandlas i detta arbete. Enligt förslaget ska ränteavdrag helt slopas för företag med ett negativt finansnetto. Vidare ska ett finansieringsavdrag införas som tillåter ett avdrag på 25 % av det skattemässiga resultatet, vilket medför en indirekt skattesänkning med 5,5 % motsvarande en skattesats på 16,5 %. Nuvarande ränteavdragsbegränsningsregler kan således slopas och skatteplanering med ränteavdrag är inte längre möjlig. Samtidigt försvinner snedvridningen som asymmetrin mellan lånat och eget kapital ger upphov till. Alternativförslaget innebär i likhet med huvudförslaget att finansiella kostnader som motsvaras av finansiella intäkter är avdragsgilla, därutöver får även ett avdrag göras med högst 20 % av företagets rörelseresultat. Samtidigt införs en bolagsskattesänkning med 3,5 % motsvarande en skattesats på 18,5 % istället för ett finansieringsavdrag. Alternativförslaget medför således inget fullständigt ränteavdragsförbud och ränteavdragsbegränsningsregler behöver finnas kvar. Huvudförslaget har fördelar jämfört med nuvarande reglering vid en teoretisk genomgång av underlaget. Samtidigt finns det oklarheter och det är inte säkert hur den föreslagna skattereformen kommer att påverka bolagssektorn i realiteten. Att räntekostnader är avdragsgilla utgör en grundläggande princip i dagens skattesystem och flera branscher har byggt upp sin verksamhet under förutsättning att rådande reglering ska gälla. Exempelvis blir lånefinansiering ofta nödvändigt för företag inom fastighetsbranschen. Vissa investeringar som nyproduktion av fastigheter kommer troligtvis inte att genomföras när kapitalkostnaden ökar genom skattehöjningen och avkastningskravet kan inte längre uppfyllas. Ur ett samhällsperspektiv kan det medföra negativa konsekvenser där vissa företag försätts i konkurs om bostadsproduktionen minskar samtidigt som behovet av nya bostäder ökar. Företagsskattekommittén motiverar förslaget av neutralitetsskäl och av att den nuvarande regleringen leder till en snedvridning ur konkurrenshänseende. Motiven har klargjorts, samtidigt kan lämpligheten ifrågasättas då förutsättningarna förändras under en kort övergångsperiod och medför oönskade samhälleliga effekter. En alternativ modell kan därför vara motiverad med lättnadsregler som beviljar avdrag under vissa förutsättningar. För att avgöra huvudförslagets lämplighet i förhållande till ränteavdragsbegränsningsreglerna är ett komparativt inslag motiverat. Skatteplanering med så kallade räntesnurror är inget renodlat svenskt fenomen och har varit ett problem i länder vars lagstiftning tillåter avdrag för räntor. En komparativ studie har därför gjorts med fokus på den tyska regleringen för att undersöka hur den har hanterat problematiken. Även om skattepolitiken är en nationell angelägenhet, har flera europeiska länder haft problem med att vinster flyttats till lågskattejurisdiktioner för att undvika beskattning, och en internationell modell för att hantera räntesnurror kan bli aktuell.