Jean-Marc Bosman: Unik eller en i mängden? -En studie om fotbollsspelares möjligheter till transnationell rörlighet före och efter 1995
Sammanfattning: Den här uppsatsen handlar om fotbollsspelares möjligheter till transnationell rörlighet ur ett historiskt perspektiv. Trots att arbetet för ett fritt och öppet Europa hade pågått sedan 1950-talet dröjde det ända till 1990-talet innan detta kom att sätta avtryck på fotbollen. Genom en kvalitativ textanalys av den dom som förkunnades i samband med Bosmanfallet, en rättslig tvist som kom att lägga grunden för att fotbollen kunde liberaliseras och avregleras, har den här uppsatsen kommit fram till att det rådde stora motsättningar mellan det belgiska fotbollsförbundets (URBSFA) regelverk och EU:s lagstiftning, och att dessa hade gått så långt att de hade kommit att påverka fotbollsspelarna. Det var nämligen en belgisk fotbollsspelare, Jean-Marc Bosman, som kom att väcka frågan i samband med att han inte hade tillåtits att fritt byta klubb när hans kontrakt med den belgiska klubben RC Liège hade gått ut. Med avstamp i de grundläggande principerna för aktörsteori, vilka framhävs av Rundqvist, har den här uppsatsen valt att belysa Jean-Marc Bosmans position i rättsprocessen. Fokus har då legat på att undersöka såväl hans personliga situation som de involverade organisationernas förhållningssätt till honom.En av uppsatsens slutsatser är att Bosman hade agerat såväl rationellt som intentionsbaserat när han väckt frågan och hållit sina anföranden i rätten. Med tanke på att det var på hans initiativ som frågan kom att väckas tog sig Bosmanfallet dessutom en individualistisk utgångspunkt som byggde på att en människa hade blivit orättvist behandlad och ville ställa saker till rätta. I takt med att ärendet blev större och större kom dock denna individualism att försvinna och i stället ersättas av en strukturell uppgörelse mellan EU och fotbollsorganisationerna. Det intressanta tycktes inte längre vara att lösa Bosmans personliga situation utan att eliminera de motsättningar som rådde mellan regelverken. Detta kom så småningom att mynna ut i en reform som gjorde att fotbollsspelarnas möjligheter till transnationell rörlighet kunde öka. Bosman var således inte den enda vinnaren i fallet utan alla fotbollsspelare kom att få fördelar som de inte hade haft förut. En fördel med Bosmandomen är därför att den inte i grund och botten inte handlar om fotboll utan om orättvisa och om människor som under lång tid hindrades från att åtnjuta sina medborgerliga rättigheter. Det gör att domen med fördel kan behandlas med en gymnasieklass i syfte att nyansera diskussionen om historisk orättvisa och därmed utveckla elevernas historiemedvetande.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)