Sjuksköterskans upplevelse av att göra suicidriskbedömning över telefon på psykiatrisk akutmottagning

Sammanfattning: Tusentals människor avlider varje år genom suicid, i Sverige och globalt. Flera av dem har en tid innan sin död haft kontakt med hälso- och sjukvården. Dygnet runt, årets alla dagar går det att nå sjuksköterska på telefonrådgivning för att få råd och stöd. Psykiatrisjuksköterskan arbetar för att vården av suicidnära patienter ska ge utrymme för att kunna uttrycka sina suicidtankar på ett tryggt sätt. Genom vårdrelationen kan patienten finna viljan att fortsätta leva. Suicidriskbedömning på telefon är vanligt förekommande och är en komplex uppgift att göra på psykiatrisk akutmottagning. Det är viktigt att fånga upp psykiatrisjuksköterskans upplevelser för att skapa förståelse för de utmaningar som telefonbedömning medför. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att göra suicidriskbedömning på telefon på psykiatrisk akutmottagning. Totalt åtta informanter, varav fyra specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk omvårdnad och fyra grundutbildade sjuksköterskor som arbetar på psykiatrisk akutmottagning intervjuades. Intervjuerna gjordes genom semistrukturerade intervjufrågor och med kvalitativ innehållsanalys. Av analysen bildades tre huvudkategorier: utmaningar och svårigheter, möjligheter och trygghet. Sju underkategorier: att bedöma utan att se, forcerad av tiden, anhörigas delaktighet, livräddande samtal, möjlighet till ökad kunskap, kunna få hjälp och stöd och vinster i det vårdande samtalet. Huvudfynd som lyfts i diskussionen är rädslan för att göra fel i bedömningen, vilka förutsättningar som finns till hjälp och anhörigas betydelse samt hur de kan spela en betydande roll i bedömningen.