Hur fritidshemspersonalen kommunicerar med elever med bristande kunskaper i svenska

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Jönköping/Högskolan för lärande och kommunikation

Sammanfattning:

Syftet med studien är att skapa kunskap om hur lärare på fritidshemmet beskriver att de kommunicerar med flerspråkiga elever med bristande kunskaper i svenska.  Forskningsfrågorna är: Vilka regler finns vad gäller vilka språk som får användas på fritidshemmet?, Hur gör lärarna på fritidshemmet när det uppstår missförstånd i kommunikationen? samt Hur kommunicerar lärarna på fritidshemmet med elever och vårdnadshavare med kunskaper i andra språk? Empirin är skapad genom kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv. Studien utfördes i en kommun i södra Sverige. Sammanlagt intervjuades sex lärare på fyra olika fritidshem. Resultaten visar att fritidshemmen har regler kring språk. Bara svenska ska pratas och det ska vara ett gott språkbruk. Kommunikationen med elever sker muntligt, men även med hjälp av tolk eller via andra elever. Vidare framkom att kommunikationen skedde med kroppsspråket, som till exempel pekande. Lärarna i studien menade att de inte arbetar med språk på ett specifikt sätt. Vid senare samtal visade det sig vara de motsatta. Missförstånd har uppstått hos både elever och vårdnadshavare. Då försöker lärarna att förklara igen. Lärarna i studien kan engelska, tyska, franska och spanska, men i varierande kunskaper. Bland eleverna är arabiska, assyriska och bosniska  representerade enligt majoriteten lärare. Elever med andra modersmål än svenska lär sig svenska väldigt fort.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)