Men om det inte kan uppfyllas av föräldrarna, vad händer då?

Sammanfattning: Barn som lever i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd anses vara utsatta utifrån många olika perspektiv. Socialsekreterare har en lagförd skyldighet att vid ansökningar som rör barn beakta ett barnperspektiv och ta hänsyn till barnets bästa i syfte till att tillgodose barns behov samt arbeta på ett förebyggande sätt för barn vars familjer är aktuella på ekonomiskt bistånd. Undersökningar visar att socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd brister i sitt arbete med beaktande av barnperspektivet. Syftet med denna studie var att undersöka hur socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd beaktar och tillämpar ett barnperspektiv samt hur de upplever att deras handlingsutrymme har för påverkan i detta beaktande. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats och genom semistrukturerade intervjuer. Det empiriska material som framkommit av intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys indelade i teman och kopplades således till tidigare forskning och teoretiskt perspektiv utifrån teorin om gräsrotsbyråkraten. Resultatet visade att samtliga deltagande socialsekreterare är medvetna om deras skyldighet, men uppfattar att barnperspektivet är otydligt angivet i riktlinjer samt att det därmed finns en osäkerhet kring hur man i det dagliga arbetet ska arbeta utifrån ett barnperspektiv och tillämpa det. Resultatet visade också att socialsekreterare uppfattar att de inte har tillräckliga förutsättningar för att i den konkreta handläggningen kontinuerligt kunna jobba utifrån ett barnperspektiv samt att socialsekreterares individuella värderingar och prioriteringar är avgörande för hur de använder sig av handlingsutrymmet vid ärenden som rör barn. Genom en ökad kunskap samt förbättrade arbetsvillkor om barnperspektivets tillämpning inom specifikt ekonomiskt bistånd kan socialsekreterare föra ett förebyggande arbete för att de utsatta barn som är aktuella på ekonomiskt bistånd inte skall drabbas av sådant som denna utsatthet medför.