När diskriminering står mot rättvisa - Hur begränsningen av samkönade partners fria rörlighet inom EU överensstämmer med unionens mål

Sammanfattning: Det här examensarbetet är inspirerat av den samhällsutvecklingen som sker framför våra ögon, där alltfler samkönade relationer tillkommer men lämnas fortfarande utanför på grund av deras begränsade rättigheter i den fria rörligheten. Den fria rörligheten för personer och deras familjemedlemmar är en av EU:s grundläggande principer, rättigheten måste därmed vara omfattande genom att ge alla unionsmedborgare och deras familjemedlemmar samma möjlighet till fri rörlighet. En konsekvens av att rättigheten inte är omfattande blir att samkönade par har en begränsad fri rörlighet då utfallet är högst beroende av den aktuella medlemsstatens nationella lagstiftning, det är oförutsägbart vilket inte eftersträvas. Samkönade par där båda parterna är unionsmedborgare kan utnyttja sin fria rörlighet i egenskap av unionsmedborgare, men när flytten väl skett till medlemsstaten är det inte garanterat att det går att formalisera en relation i medlemsstaten. Tredjelandsmedborgare som omfattas av definitionen familjemedlemmar i en samkönad relation blir mest lidande, då dessa inte kan utnyttja sin fria rörlighet i egenskap av unionsmedborgare och därför får dessa förlita sig helt på medlemsstaters nationella lagstiftning för att uppehålla sig i medlemsstaten. Det är även intressant att se huruvida rådande situation är kompatibel med unionens mål eller om de gemensamt uppsatta målen i fördragen motarbetas genom den selektiva diskriminering som sker i de medlemsstater som inte tillåter samkönade par att formalisera en relation där. Situationen är väldigt komplex på grund av unionens begränsade befogenhet på området, å ena sidan främjas mångfald men å andra sidan är det svårt att begränsa nationell lagstiftning på området på grund av otydliga och inte tillräckligt strikta tolkningsmarginaler. Det gör att frågan hamnar i en form av grå zon vilket gör att unionen blir bakbunden på grund av oförmågan att ingripa fullt ut. Slutsatsen blir att den selektiva diskrimineringen sannolikt strider mot de gemensamt uppsatta målen i fördragen på grund av exkluderingen av samkönade par samt deras familjemedlemmar.