De första månaderna i hemmet med en nydiagnostiserad katt med diabetes mellitus : djurägarens upplevelser

Sammanfattning: Katter över hela världen drabbas av diabetes mellitus (DM). En sjukdom som obehandlad ofta resulterar i en utdragen hyperglykemi vilket i sin tur kan leda till ett katabolt tillstånd med en metabol acidos, något som kan vara livshotande. Katter drabbas vanligtvis av en diabetes likande människans typ två där målet med behandlingen är remission (inga kliniska tecken på diabetes). Vägen till remission kan vara lång och innebära många förändringar i vardagen för både djurägare och katt. Studien syftar till att ta reda på vilka livsstilsförändringar djurägarna behöver göra i samband med kattens diagnos och det nya omvårdnadsbehovet. Genom hela arbetet är djurägarnas upplevelser i fokus för att öka djurhälsopersonalens förståelse för vilken information djurägaren behöver och vad de är oroliga över första tiden efter diagnos. Detta för att kunna stötta djurägarna på bästa sätt men också för att få mer välmående patienter. Arbetet består av en litteraturbakgrund innehållande vad sjukdomen DM innebär, lämpliga förändringar i vardagen gällande utfodring, motion och medicinering samt hur relationen mellan katt och djurägare kan påverkas. Via en enkät som distribuerades i facebookgruppen ”Kattdiabetes” erhölls 57 svar från djurägare som ägde en katt med DM. Enkäten användes som underlag för att få en djupare förståelse för djurägarnas känslor och upplevelser under den första tiden efter diagnos. Enkäten bestod av 19 frågor gällande vad djurägaren var oroliga över, hur relationen påverkats och om de saknade någon information från djurhälsopersonalen under de första besöken. Insamlad data redovisas deskriptivt och kvalitativt. I arbetet framkom att de första månaderna efter fastställd diabetesdiagnos kan vara intensiva för djurägaren och kräva många förändringar i vardagen. En ökad aktivering är troligen positivt för katter med DM men många djurägare i enkäten saknade rekommendation om aktivering från djurhälsopersonalen. Majoriteten av respondenterna rekommenderades däremot förändring av utfodringen, en rekommendation som många respondenter följde. Gällande relationen mellan djurägare och katt påverkades den i merpart positivt efter fastställd diagnos av att djurägaren var hemma mer och genom ökad hantering. Det fanns en oro bland djurägarna som besvarade enkäten kring att klara av bland annat medicineringen. Kunskapen om sjukdomen hos djurhälsopersonalen upplevdes ibland bristfällig och många djurägare vände sig till internet istället för till kliniken eller djursjukhuset vid frågor. Vid fastställande av diagnos saknade flera djurägare viktig information om bland annat hur provtagning med blodglukosmätare går till samt vid vilka symtom veterinär bör kontaktas och detta är därför något djurhälsopersonalen måste bli bättre på att lära ut. En diabetessköterska kan därför ha en viktig roll vid kontakten med djurägarna. Trots att flera personer saknade en del information var huvuddelen djurägare nöjda med informationen de erhållit från djurhälsopersonalen. Det krävs prospektiva studier om djurägarnas upplevelser den första tiden efter diagnos för att få en djupare förståelse för hur denna tid uppfattas och vad som kan förbättra upplevelsen och omvårdnaden av katten.