Militär nytta på stridsteknisk nivå : SUAV-system och CUAS

Sammanfattning: Detta självständiga arbete undersöker stridstekniska obemannade luftfarkostsystem (SUAV) och potentiella tekniska system som är motverkande mot obemannade luftfarkoster (CUAS). Nyttjandet av stridstekniska obemannade luftfarkostsystem har ökat kraftigt och har observerats i både Syrien och Ukraina. I den ryska armén har de sett framgångsrik användning i samverkan med befintliga artillerisystem. Syftet med detta självständiga arbete är att analysera och förstå de effekter som tekniken har på militära operationer. I detta arbete används det militärtekniska konceptet ’militär nytta’ Andersson m.fl. (2015) i kombination med Johnsonkriteriet som används för att beräkna räckvidden på infraröda sensorer. Tillsammans med användningen av systemanalys och scenariobaserade metoder, har stridstekniska obemannade luftfarkostsystem och tekniska system som är motverkande mot obemannade luftfarkoster värderats med konceptet militär nytta. Slutsatserna från detta arbete visar att stridstekniska obemannade luftfarkostsystem har en god militär nytta då de används mot en motoriserad skyttebataljon (militär aktör), i förberedelsefasen av en fördröjningsstrid (kontext). Vid värderingen av de två tekniska systemalternativen som motverkar obemannade luftfarkoster; eldvapensystem och robotsystem, har bärbara luftvärnsrobotsystem bedömts ha en bättre militär nytta än automatkanonsystem på grund av dess möjliga användning i avsuttna operationer.