Tolkanvändning inom vården

Sammanfattning: Sveriges befolkning utgjordes år 2009 av 14 % utrikesfödda vilket kan leda till kommunikationsbrister inom bland annat vården. Det är viktigt att kartlägga eventuella kommunikationsproblem för att kunna arbeta för en patientsäker vård där auktoriserad tolk används som ett kommunikationsverktyg. Tidigare studier har visat på att det även i andra länder, så som Australien och Tyskland, finns en problematik vad gäller kommunikation och brist på tolkanvändning. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av tolkanvändning. Metod: Studien var av kvalitativ ansats och utfördes på en avdelning på en kvinnoklinik i södra Sverige. Sju semi-strukturerade intervjuer utfördes med sjuksköterskor i olika åldrar och med olika lång arbetslivserfarenhet. Materialet analyserades med hjälp av innehållsanalys och resulterade i tre kategorier: tid, kommunikation och vårdkvalitet. Till dessa huvudkategorier följde åtta underkategorier. Resultat: Det framkom delade meningar mellan sjuksköterskorna huruvida det hanns kontakta tolk i akuta situationer eller inte. Sjuksköterskorna berättade att det rådde tidsbrist på avdelningen vilket resulterade i en minskad användning av auktoriserad tolk. Samtliga berättade om bristande kommunikation i samband med att patient och vårdgivare ej talade samma språk. Kroppspråk användes som ett alternativ till verbal kommunikation. Sjuksköterskorna använde övervägande anhörigtolk, trots att det framkom flera negativa aspekter med denna tolkform. Auktoriserad tolk sades vara det mest lämpade tolkalternativet men ansågs användas i för lite. Det berättades att patienter påverkades negativt i situationer där tolk inte användes och att det vid behov bör användas tolk.