"Ett barn var jag, och anade inte ens att det fanns något att se" : Barnsyn i Peter Pohls debutroman Janne, min vän

Sammanfattning: Syftet med min uppsats har varit att synliggöra den rådande barnsynen i Peter Pohls debutroman Janne, min vän från 1985. Med hjälp av diskursanalys och med en utgångspunkt i Allison James och Alan Prouts teori om barndomen som social konstruktion har jag undersökt hur konstruktionen av barn och barndom ser ut i romanen. Barnsynen har studerats dels genom verkets gestaltning av barnet men även genom skildrande av barnets relation till vuxna så väl som till vuxenvärlden. Jag kommer i min undersökning fram till att Pohl främst utmanar äldre så väl som nyare barnsyn. Diskurser som det onda barnet, det oskuldsfulla barnet och det kompetenta barnet blir synliga och även många gånger kritiseras i romanen men framför allt kritiseras den vuxna världen och det ojämna maktförhållandet mellan barn och vuxna. I skildrandet av relationen däremellan ställer sig Pohl i sitt skrivande på barnets sida och ger en röst åt dem som tystas av de vuxna. Barnlitteratur, likt Janne, min vän, som utmanar samhällets rådande barnsyn gör det möjligt att dekonstruera så väl som omkonstruera samhällets diskurser om barn och barndom.