Metodik för modelldriven produktutveckling

Sammanfattning: Inom industrier idag är modellbaserad produktutveckling ett allt mer använt hjälpmedel vid utveckling av produkter. Reverse engineering är ett exempel på modellbaserad produktutveckling, där tillvägagångssättet skiljer sig från en vanlig produktutvecklingsväg. Inom maskinkonstruktion betyder reverse engineering att en virtuell modell tas fram från en befintlig produkt eller prototyp, utan tillgång till ritningar eller andra specifikationer. Detta är en relativt ny metod och några konkreta metoder för hur man enkelt går tillväga är få. I den här rapporten beskrivs en metod för hur produktutveckling med hjälp av modeller går till, där skapande av en CAD-modell från en redan framtagen produkt, med hjälp av en skanner, ingår. Dessutom beskrivs metoden för urfräsning av en CAD-modell till en fysisk modell. Objektet som avbildats som en CAD-modell är en manöverkula till en haptisk spelkonsol. Hela rapporten är utformad som en manual för att i framtiden kunna tillämpas av andra studenter vid användning av fräsmaskin samt skanner med respektive mjukvaruprogram. På grund av dimensionsbegränsningar i fräsmaskinen kunde inte hela modellen fräsas ut vilket ledde till att CAD-modellen modifierades för att få plats i fräsens stativ. Den största procentuella skillnaden mellan den urfrästa modellen och den ursprungliga CAD-modellen var 3,7 %, vilket uppträdde på manöverkulans låspinne. Den största dimensionsavvikelsen var 0,5 mm och den uppkom på sfärdiametern. Det framkom att objekt som är större än den urfrästa manöverkulan ej bör fräsas ut med modellfräsen som användes i projektet. Filformatet som importerades i CAM-programmet påverkade ej resultatet av den urfrästa manöverkulan. För att spara tid vid fräsningen rekommenderas att man använder sig av verktygsbyte. Skanningen resulterade i att manöverkulan kunde visualiseras. Däremot kunde inte inskannad data användas för konstruktionsändamål. Anledningen till detta var att bearbetningen av inskannad data inte lyckades generera en modell utan hål eller ytor vars derivator är kontinuerliga. För att lyckas med detta mål krävs större kunskap i redigeringsprogram samt tid. Skanningsresultatet var till stor del beroende på form och geometrier på det inskannade objektet. Ytor som absorberar ljus allt för mycket, är transparanta eller har en vinkel som avviker mindre än 20 grader från horisontalplanet bör inte skannas om ett bra resultat skall uppnås.