Behandlingsstrategier av HIV/AIDS patienter, vilka skillnader finns hos denna patientgrupp i Sverige jämfört med Sydafrika?

Sammanfattning: Bakgrund: Humant immunbristvirus är ett obotligt virus som angriper och försvagar kroppens immunförsvar. Uppskattningsvis lever idag 36,7 miljoner människor med HIV i världen varav Sydafrika anses vara det värst drabbade landet. Stora framsteg gällande utveckling av effektiva bromsmediciner har gjorts men för att uppnå ett lyckat behandlingsresultat krävs det att patienten upprätthåller god följsamhet till den antiretrovirala behandlingen. Syfte: Avsikten med examensarbetet är att undersöka förskrivarnas och patienternas följsamhet till de nationella rekommendationerna för antiretroviral behandling av HIV/AIDS i Sverige respektive Sydafrika. Resultat: Tenofovir uppvisade bäst effektivitet samt lägst risk för läkemedelssubstitution med 5,1 % i jämförelse med zidovudin 11,3% och stavudin 30 mg 10,5 % respektive 40 mg 14,4 %. Justerad hazard ratio för mortalitet var högre för zidovudine och stavudin med 1,5 respektive 1,2 i jämförelse med tenofovir. En större risk för virologisk svikt observerades hos patienter som behandlades med TDF-3TC-NVP (16,2 %) till skillnad från de som var insatta på TDF-3TC-EFV (6,1 %) i sydafrikanska studier. En studie genomförd i Sverige uppvisade att valet av ett tredje preparat hade en avgörande betydelse för behandlingsdurationen, där patienter insatta på lopinavir var mest benägna att avbryta sin behandling medan rilpivirin uppvisade lägst risk för behandlingsavbrott. Efavirenz användes mest bland behandlingsnaiva patienter medan darunavir var vanligast bland behandlingserfarna. I Sverige var god följsamhet till antiretroviral behandling associerad med god vårdkontakt, högre ålder, inga drog- eller alkoholproblem och kortare duration på nuvarande behandling. Stigma, diskriminering, arbetslöshet, otillräckligt med pengar till mat och för transport till klinikerna var de större bidragande faktorerna till sämre följsamhet hos patienter i en sydafrikansk studie. Slutsats: Effektivaste antiretrovirala kombinationsterapin bestod av tenofovir tillsammans med lamivudin och efavirenz, vilket stödjer Sveriges och Sydafrikas riktlinjer för förstahandsrekommendation. God följsamhet uppnåddes hos patienter med god vårdkontakt, högre ålder, inga drog-alkoholrelaterade problem medan i Sydafrika ansågs finansiella begräsningar, substansmissbruk, bristningar i hälsosjukvården vara barriärer till god följsamhet.