I sexualbrottens gränsland - En granskning av skyddet för barn mellan 15 och 18 år mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp i Sverige

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: I barnkonventionens artikel 34 stadgas ett krav på att konventionsstaterna ska skydda barn mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. Uppsatsens syfte är att utreda vad detta krav på skydd innebär. Till uppsatsens syfte hör också att utreda om det finns någonting Sverige, som konventionsstat, kan göra för att i större grad anses leva upp till kravet på skydd för barn mellan 15 och 18 år samt om de förslag till ändringar i 6 kap. BrB som föreslås i betänkandet Ett starkare skydd för den sexuella integriteten, om de blir verklighet, innebär ett starkare skydd för barn mellan 15 och 18 år. Vid besvarandet, utifrån ett barnrättsperspektiv, av uppsatsens frågeställningar har både en folkrättslig och en rättsdogmatisk metod använts. Uppsatsens första frågeställning handlar om vad kravet på skydd mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp innebär. Först konstateras att skyddet omfattar alla barn till dess de fyller 18 år eller blir myndiga. Vilka handlingar som är att anse som sexuellt utnyttjande eller sexuella övergrepp samt på vilket sätt barn ska skyddas mot dessa handlingar framgår varken av barnkonventionen, dess förarbeten eller de handböcker som utgivits av UNICEF. Det står klart att det finns flera sätt att genomföra skyddet på och att barnrättskommittén, genom sina sammanfattande slutsatser till konventionsstaterna, rekommenderar olika åtgärder beroende på hur kommittén anser att skyddet bäst genomförs i en enskild konventionsstat. Att leva upp till kravet på skydd mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp handlar således inte bara om att följa konventionstexten utan också om att följa de rekommendationer som barnrättskommittén lämnar. Dessa rekommendationer är olika och specifika för enskilda konventionsstater och också uppdateras över tid, allt eftersom kunskapen om hur barn bäst skyddas ökar. Detta innebär att efterlevnaden av barnkonventionen är ett konstant pågående arbete och barnkonventionen ska därför ses som ett verktyg för att gradvis förbättra barns villkor. Vid besvarandet av uppsatsens andra frågeställning, om huruvida det finns någonting Sverige, som konventionsstat, kan göra för att i större utsträckning leva upp till kravet på skydd mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp mot barn mellan 15 och 18 år, har avvägningen mellan barnets rätt till sexuellt självbestämmande och barnets rätt till skydd mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp varit central. Barn mellan 15 och 18 år befinner sig i ett gränsland eftersom de, enligt barnkonventionen, är att anse som barn men enligt den svenska strafflagstiftningen i princip räknas som vuxna. Endast i de fall de står i en särskild relation till förövaren har de ett utökat skydd i jämfört med vuxna. Att utreda exakt var gränsen mellan att anses leva upp till kravet på skydd och inte göra det samt på vilken sida om denna gräns Sverige befinner sig har inte ansetts intressant i denna uppsats. Vad som däremot är intressant att utreda är vad Sverige kan göra för att i större utsträckning anses leva upp till kravet på skydd mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp mot barn mellan 15 och 18 år. På detta område har Sverige fått omfattande kritik och det finns därför mycket Sverige skulle kunna göra för att i större grad anses leva upp till kravet på skydd. Vad gäller uppsatsens tredje och sista frågeställning, om huruvida de förslag till ändringar i 6 kap. BrB som föreslås i betänkandet Ett starkare skydd för den sexuella integriteten, om de blir verklighet, innebär ett starkare skydd för barn mellan 15 och 18 år, har konstaterats att skyddet troligen kommer att stärkas något. Detta främst genom förslagen om samtyckeskrav, oaktsamhetsansvar samt att det vid brottsrubriceringen ska beaktas om brottet har riktats mot ett barn under 18 år. Skillnaderna kommer troligen, i praktiken, att bli små och det bör därför finnas mycket kvar att göra för att Sverige i större grad ska anses leva upp till kravet på skydd mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp mot barn mellan 15 och 18 år. En förutsättning för att skyddet för denna målgrupp ska kunna stärkas ytterligare är att de riktas särskild uppmärksamhet utifrån ett barnrättsperspektiv i framtida sexualbrottsutredningar, något som de knappt gjorts i tidigare sexualbrottsutredningar.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)