Ett cirkulärt samhälle med sulfidjord : Behandling och återanvändning
Sammanfattning: I Sverige förekommer det sura sulfatjordar som är resultatet av när sulfidrika sediment, som avsattes för 4000 – 7000 år sedan, introduceras i en oxisk miljö. Sedimenten avsattes i botten av Litorinahavet främst längs östkusten samt Mälardalen i anaeroba förhållanden där sulfider kunde bildas. När dessa sulfider kommer i kontakt med syret i atmosfären vittar sulfiderna och medför en pH sänkning. Detta påskyndas av en antropogen påverkan samt en pågående landhöjning som förekommer i Sverige. Ett lågt pH medför att toxiska metaller kan bli mobila och utlakas till miljöer där de kan medföra stora konsekvenser. I anläggningsprojekt deponeras stora volymer sulfidjordsmassor varje år, som ett resultat att de är försurande samt har en hög sättningsbenägenhet. Detta medför flera kostnader i byggprojekt för deponi, transport och nytt utfyllnadsmaterial. Som en följd motverkar detta ett cirkulärt samhälle när jordens resurser deponeras istället för att återvinnas och återanvändas. Skanska har beslutat om ett mål, att samtliga verksamhetsgrenar ska uppnå s.k. klimatneutralitet vid år 2045. Att framtida kunna återvinna och återanvända sulfidjord kan vara ett bidrag för Skanska att uppnå detta mål genom minskade transporter och återanvändande istället för att deponera sulfidjord och vid anläggningsarbeten tillföra jungfruligt material. För att neutralisera sulfidjord kan olika material användas som förhöjer jordens alkalinitet och motverkar försurningen från oxidationen. Två sådana material är bränd kalk och bioaska som är de två material som jämförs i detta arbete, för att se hur kvalitén på porvattnet samt växtetableringen påverkas av respektive tillsats. För att kontrollera sammansättningen av provattnet samt växtetableringen utfördes flera laborationer, kontroll av torrsubstans, glödförlust, lakförsök, bestämning av mängd buffert, kontroll av vattenhållningskapacitet, återväxtförsök, ämnes analys av porvatten och en beräkning för att uppskatta hur länge den behandlade sulfidjorden bör kunna buffra systemet mot syror. Vanlig planteringsjord tillät bäst växtetablering och den obehandlade sulfidjorden var den jord som medförde sämst växtetablering. Porvattnet hade högre pH, kring neutralt, än initialt pH för den obehandlade sulfidjorden som var kring pH 4,5. Flera ämnen återfanns i lägre halter i porvattnet för sulfidjorden som har behandlats jämfört med den obehandlade, med vissa variationer. Porvattnet i sulfidjorden som behandlats med bioaska hade högre halter av flera ämnen jämfört med sulfidjorden som behandlats med bränd kalk, framförallt höga nivåer av arsenik samt svavel. Slutsatsen är att båda sulfidjordsblandningarna uppskattas kunna buffra systemet i mer än 10 000 år. Tillsammans med halterna i porvattnet förespråkar resultatet att det finns goda förutsättningar till att behandla sulfidjord och återanvända i olika projekt. Vidare forskning krävs till att optimera ett förhållande mellan mängd tillsatser samt mängd sulfidjord. Skanska bedöms ha goda förutsättningar till att arbeta vidare och kunna etablera en eller flera återvinningsanläggningar i landet för sulfidjord.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)