Musikpedagogen Felix Saul : om undervisningen i barngrupper vid Stockholms privata konservatorium under åren 1930 till 1942

Detta är en Magister-uppsats från Kungl. Musikhögskolan/Institutionen för musik, pedagogik och samhälle

Sammanfattning:

Felix Saul (1883-1942) var verksam som körledare, musikskribent och musikpedagog, och undervisade främst i sin egen musikskola, Stockholms privata konservatorium (SPK). Syftet med studien är att undersöka den pedagogik som Felix Saul tillämpade i sin musikundervisning i barngrupper på SPK. Empirin utgörs av intervjuer med Sauls tidigare elever, och av hans egna artikelserier om musikpedagogik. Materialet har analyserats utifrån ett övergripande kulturpsykologiskt perspektiv. Resultatet visar att Sauls undervisning som syftade till att utveckla elevernas musikalitet i stor utsträckning följde Tonika-do-metoden som den beskrivs av samtida litteratur, men att han lade större vikt vid ackordfunktioner och rytmikövningar, och att lek var en central del av undervisningen. Genom undervisningen fick eleverna tillgång till en omfångsrik verktygslåda med kulturella verktyg i form av konventioner att strukturera, uttrycka och representera musik, som de i fortsatt lärande kunde kombinera till individuella strategier för notläsning, interpretation och i musiklyssnande. Av studien har också framkommit att Saul var en betydelsefull musikpedagog trots att han inte fullt ut var accepterad av etablissemanget.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)