Språkpraktiker konstruerade av barn i förskolan : en kvalitativ observationsstudie om barns deltagandemönster under den fria leken i utomhusmiljön

Sammanfattning: Problematiken som ligger till grund för den här studien är behovet av att synliggöra de äldre barnens språkpraktiker och deltagandemönster i den fria leken i utomhusmiljön. Detta då tidigare forskning bland annat fokuserat på de yngre barnen samt att många studier utförts i inomhusmiljön. Syftet är att synliggöra vilka språkpraktiker som konstrueras under barns fria lek i utomhusmiljön. Våra frågeställningar är: På vilka sätt uttrycks samspel under den fria leken i utomhusmiljön i förskolan, som kan främja barns språkkunskaper? Vilka deltagandemönster konstrueras när barnen har fri lek i utomhusmiljön i förskolan? Den vetenskapsteoretiska utgångspunkten i föreliggande studie är kunskapssociologi, beskrivet av Berger och Luckmann. Ett sociokulturellt perspektiv tillämpades för att synliggöra vilka språkpraktiker som konstrueras, vilka deltagandemönster som konstrueras i språkpraktikerna, samt på vilka sätt samspel uttrycks i den fria leken utomhus. Studien genomfördes på två förskolor i södra Sverige, med videoobservation av barn i fyra och fem års åldern. Materialet transkriberades och analyserades med hjälp av interaktionsanalys. Resultatet visar att de språkpraktiker som barnen konstruerar i den fria leken karaktäriseras av barns språkande, där de använder sig av ord och begrepp som är centrala för den lek som pågår, samt att barnen använder sig av anvisningar. Resultatet visar barns deltagandemönster genom tre olika tre teman. Dessa är roller, motsättningar och förhandlingar. Resultatet visar att barnen intar olika roller där någon styr leken och någon följer. I temat motsättningar visar resultatet hur motsättningar uppstår i leken där barnen argumenterar för sin åsikt utan framgång, vilket gjorde att leken avbröts. I temat förhandlingar deltog alla barn på samma villkor och hjälptes alla åt att förhandla om hur leken skulle gå till. I alla tre teman visar resultatet hur barn uttrycker samspel främst genom det verbala språket som medierande handling men även genom icke verbalt språk, det vill säga kroppsspråk och gester. Studiens slutsats skulle vilja lyfta fram de språkpraktiker där motsättningar uppstår där barnen behöver argumentera för sin sak, eftersom detta tema var det som framträdde mest vid observationen. Med rätt stöd av varandra samt av pedagoger bidrar barns argumentation till att barn utmanas i sitt tankesätt och att uttrycka sig i olika sociala sammanhang, vilket i sig är gynnsamt för barns språkkunskaper.