Det offentliga konstlandskapet

Sammanfattning: I denna uppsats ser vi vad som händer när en statlig myndighet som ansvarar för utformning av offentlig miljö implementerar en så kallad liberal demokratiteori. Statens konstråd, som är en myndighet med stor inverkan på den offentliga konsten i Sverige, inledde 2012 ett nytt arbetssätt att föra ut konceptuell och samtida konst från institutioner och gallerier till det offentliga rummet. Deras syn på konst är att den bland annat ska ifrågasätta normer, leda till samtal och bryta vaneseendet. Detta har antagits av Uppsala kommun, men utan samråd med Uppsalas medborgare om de godkänner detta nya tillvägagångssätt för den offentliga konsten. I lokaltidningen har det varit mycket debatt, nästan konstant från 2014 till idag, om detta. Skribenter i tidningen undrar varför de är uteslutna från beslutsprocessen kring den offentliga konsten, de önskar mer insyn, och har många idéer om hur man kan förändra de senaste konstverken som har placerats i staden för att deras budskap ska kommuniceras tydligare. De ansvariga personerna, inklusive konstkritiker, konstnärer och andra, är inte nöjda över detta. Deras tillvägagångssätt är att ifrågasätta medborgarnas kunskap om konst, deras förmåga att förstå konst och menar att medborgarna har "dolda" agendor i sin "attack" mot konsten. Medan kulturnämnden, som är ansvarig för den offentliga konsten i kommunen, implementerar en liberal demokratiteori, implementerar man inom stadsbyggandet och arkitekturen en deltagardemokratisk modell med en vision om att inkludera medborgarna i beslut- och gestaltningsprocesserna. Före 1987 präglades också stadsplaneringen och arkitekturen i Sverige av den liberala demokratiteorin. Detta ändrades dock 1987, efter massiva protester, genom införandet av Plan- och bygglagen. Slutsatsen i denna uppsats är att vilken demokratiteori man implementerar inom offentlig förvaltning får tydliga konsekvenser. Det finns ett behov av att utvärdera konsekvenserna av den liberala demokratiteorin inom den offentliga konsten. Inom stadsplaneringen och arkitekturen har en sådan utvärdering gjorts och man har gått över till deltagardemokrati, bland annat i form av medborgardialoger. Genom att ha ratificerat den europeiska landskapskonventionen 2011 är Sverige som ett land också skyldigt att införa deltagardemokrati i sitt myndighetsarbete när det kommer till förändring och gestaltning av offentlig miljö. Konventionen slår fast att medborgarna ska ges möjlighet att delta i förändringsprocesser och utformningen av deras livsmiljö, det offentliga rummet.