Samband mellan aktivering och problembeteenden hos svenska hundar : en enkätstudie

Sammanfattning: Problembeteenden som uppvisas av hundar har i tidigare studier visats utgöra en risk för både djurhälsopersonal i professionell miljö, och för hunden själv och dess välfärd. I litteraturen som publicerats inom ämnet finns olika definitioner av problembeteenden, men det kan beskrivas som ett uppvisat beteende som leder till negativa konsekvenser för hunden, eller som upplevs vara problematiskt av människor i hundens omgivning. Det finns beskrivet i ett flertal tidigare studier att det finns många faktorer som kan ha en effekt på uppvisade problembeteenden, men studierna är inte helt eniga över vilka och hur stor effekt de har. Bland dessa faktorer finns mental och fysisk aktivering, som har setts ha ett samband med en variation av problembeteenden i olika studier. Med tanke på den oklara bilden över hur dessa typer av aktivering kan ha ett samband med olika typer av problembeteenden, och bristen på data över den svenska hundpopulationen, syftade detta examensarbete till att undersöka huruvida man kunde finna samband mellan olika typer av aktivering och problembeteenden hos svenska hundar. Studien grundades på en webbaserad enkät som distribuerades i sju Facebookgrupper vars huvudämne var relaterat till olika aspekter av hundägarskap, och totalt 1 272 kompletta svar samlades in. Av hundägarna som svarade på enkäten upplevde en stor majoritet (99 %) att deras hund uppvisade minst ett problembeteende till viss grad. Medelvärdet på antal uppvisade problembeteenden var 7,16 beteenden. Den genomsnittliga tiden hundägare lade totalt på att aktivera sin hund per var 3,3 timmar per dag, fördelat mellan 0,8 timmar mental aktivering och 2,5 timmar fysisk aktivering. Resultaten visade att det fanns statistiskt signifikanta samband i fyra av tio analyser vad gäller problembeteenden och aktivering av hundar; två var kopplade till mental aktivering och två till fysisk aktivering. Trenderna var mer eller mindre tydliga i huruvida man kunde se att ett mindre uppvisat beteende kunde kopplas till en ökad aktivering. Vad gällde hundägares attityd till problembeteenden kunde man se att bland de fem som mest frekvent uppgavs vara icke-problematiska återfanns tre av de mest prevalenta problembeteendena. Tre av de problembeteenden som uppgavs som mest problematiska kunde också ses vara tre av de minst prevalenta. Detta resultat visar på att det finns mycket kvar att undersöka vad gäller aktiveringens koppling till uppvisade problembeteenden hos hundar och hundägares attityd gällande detta, men baserat på det vi vet idag kan man föra en dialog med hundägare om hur de aktiverar sina hundar för att eventuellt kunna minska de problembeteenden som uppvisas.