Fakturan var en bluff - vem bär ansvaret? En undersökning av det straffrättsliga ansvaret vid bluffakturaupplägg

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: Bluffakturabedrägerier är ett fenomen som har ökat markant de senaste åren. Det blir allt vanligare att bedrägerierna begås som en planerad del av ett aktiebolags verksamhet i kombination med annan ekonomisk brottslighet, exempelvis skattebrott och bokföringsbrott. I dagsläget är det på grund av bedrägeribestämmelsens konstruktion svårt att lagföra systematiska faktura-bedrägerier varför det i SOU 2013:85 har presenterats ett förslag om en ny kriminalisering av grovt fordringsbedrägeri. Förslaget har dock kritiserats av ett antal remissinstanser på grund av att många rekvisit är öppet formulerade och innebörden därmed har lämnats till rättstillämpningen att avgöra. Det har även ifrågasatts om en ny kriminalisering kommer att få avsedd effekt. Ansvarsfrågan vid brott som begås inom ramen för ett aktiebolags verksamhet kan bli förhållandevis komplex eftersom juridiska personer enligt svensk rätt inte kan åläggas ett straffrättsligt ansvar. För att avgöra ansvarsfrågan måste därför en eller flera fysiska personer identifieras inom den juridiska personen som kan bära ansvaret, vilket kan göras enligt principerna om företagaransvar. Principerna bygger på att personer i företagsledande ställning kan åläggas ett straffrättsligt ansvar för sin underlåtenhet att förhindra att brott begås inom den verksamhet som de leder. Det formella ansvaret för ett bolags organisation och förvaltning ligger i regel på styrelsen och den verkställande direktören. I svenskt rätt är dock företagaransvaret subsidiärt till det allmänna straffansvaret vilket innebär att den person som rent faktiskt utfört den otillåtna gärningen, oberoende av dennes ställning i bolaget, i första hand ska åläggas det straffrättsliga ansvaret. Även om det allmänna straffansvaret i teorin ska tillämpas före företagaransvaret görs det inte alltid i praktiken. Vad gäller skattebrott och bokföringsbrott indikerar hovrättspraxis att företagaransvaret i många fall tillämpas direkt utan att ansvarsfrågan först utreds i enlighet med det allmänna straffansvaret. Praxis har ifrågasatts eftersom fokus därmed flyttas från gärningsmannens faktiska medverkan i den brottsliga gärningen till vilken ställning denne har i bolaget. Konsekvensen av det blir att kretsen av potentiella gärningsmän begränsas vilket kan leda till att personer som medverkat i den brottsliga gärningen frias på grund av att deras ställning i bolaget inte går att styrka. I en del fall resulterar tillämpningen av företagaransvaret framför det allmänna straffansvaret dessutom i att personer i princip döms för sin underlåtenhet att förhindra det brott som de själva har begått. Det kan dock ifrågasättas om tillämpningen av företagaransvaret framför det allmänna straffansvaret har annat än principiell betydelse. Ur en rättssäkerhetsaspekt torde det viktigaste vara att den person som begår en otillåten gärning åläggs ett straffrättsligt ansvar, varför det kan diskuteras vilken betydelse valet av metod har. Det är dock viktigt att legaliteten upprätthålls och att det finns en förutsebarhet i rättsliga angelägenheter varför en slentrianmässig tillämpning av företagaransvaret bör undvikas.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)