Döden klär henne : En studie om symbolen femme fatale under dekadensen

Sammanfattning: Den här uppsatsens syfte är att undersöka den estetiska symbolen femme fatale. Det är en symbol som fick sitt starkaste fäste i sekelskiftets Frankrike, och allra starkast inom de dekadenta litterära och konstnärliga kretsarna. Det är en syndig och dålig kvinna, en motsatsbild till den kyska och moderliga hemmafrun utan egen vilja eller begär som idealiserades i slutet av 1800-talet. Jag studerar i denna uppsats symbolen femme fatales utveckling och förändring från tidig till sen dekadens. Detta gör jag med bakgrund i litteraturprofessorn Mario Praz stilbildande The Romantic Agony från 1933, och hans beskrivning av ”den fatala kvinnan”. Mitt källmaterial består av Charles Baudelaires klassiska Det ondas blommor från 1857, som kom att påverka all senare dekadenslitteratur. Där söker jag efter beskrivningar av kvinnan som kan liknas vid Praz fatala kvinna, och sedan jämför jag denna tolkning med hur kvinnan beskrivs i två senare dekadenta författarskap: Paul Verlaine och Stéphane Mallarmé. Jag kan på så sätt skönja om det skett en förändring i beskrivningen och attityden till femme fatale från tidig till sen dekadens, och vad den kan tänkas vara. Jag utvecklar mina resonemang med bakgrund både i en historisk och mytologisk kontext kring den fatala kvinnan, och gör sedan min egen tolkning. Jag kommer fram till att det finns två huvudspår i förändringen av femme fatale från tidig till sen dekadens, varav den ena har jag valt att omnämna som ”det moraliska dilemmat”, och den andra för ”hora-madonna-dikotomin”. Keywords: estetik, dekadens, symbolik, idéhistoria, litteraturvetenskap, diktanalys.