Självskadebeteende - drabbade flickor och osynliga pojkar

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats var att undersöka orsaker till självskadebeteende samt eventuella könsskillnader i självskadebeteende och förklaringar till dessa. För att besvara dessa frågor genomförde vi en kvalitativ studie i form av en forskningsöversikt där vi samlade in data i form av relevanta vetenskapliga studier som sedan tolkades utifrån socialkonstruktivism och symbolisk interaktionism. Resultaten i denna studie visar att självskadebeteende kan fylla känsloreglerande syften som att få befrielse från negativa känslor eller få kontroll över sina känslor, reglera känslor av alexithymia eller dissociation samt uttrycka självhat, självförakt och andra negativa känslor riktade mot det egna självet. Självskadebeteende kan även orsakas av barndomstrauma i form av föräldrarnas försummelse eller känslomässiga omsorgssvikt samt fysiska, psykiska och sexuella övergrepp i barndomen. Könsskillnader i självskadebeteende visar sig genom att självskadebeteende framställs som ett nästan uteslutande kvinnligt fenomen med bakomliggande typiska kvinnliga beteendemönster. Dessa beteendemönster förklaras med både medfödda biologiska orsaker och skillnader mellan flickors och pojkars uppfostran. Andra könsskillnader är att män tenderar att skada sig själv mer allvarligt än kvinnor, gör det ofta genom beteenden som inte betraktas som självskadebeteeden samt söker hjälp och vård i mindre utsträckning än kvinnor. Detta förklaras bero på skamkänslor hos män som orsakas av uppfattningen om att självskadebeteende är ett kvinnligt fenomen.