Hysterins undantag - En rättslig studie av häxprocessernas tidiga skede

Sammanfattning: Denna uppsats har till syfte att utreda det rättsliga klimatet och se på vilka faktorer som påverkade rättstillämpningen under de svenska häxprocessernas tidiga skede. Den ska även se hur detta tillsammans med myndigheternas agerande påverkade processernas fortsatta spridning. För att uppnå detta inleds uppsatsen med att ge en överblick över samhället och den gällande rätten vid häxprocessernas utbrott för att därefter redogöra över processernas händelseförlopp och sedan avslutas med en reflekterande del. När häxprocesserna bröt ut i Älvdalen 1668 skedde detta i ett Sverige med föråldrade lagar och där tron på det övernaturliga var en naturlig del av världsbilden. Tron på det goda och det onda var en självklarhet och rädslan för djävulens korruption var stark. I gällande rätt stadgades att all trolldom skulle bestraffas med döden, men för en fällande dödsdom krävdes antingen ett erkännande eller två samstämmiga vittnesmål. Häxprocesserna spred sig snart snabbt genom Dalarna som en följd av att de som var anklagade i sin tur anklagade nya personer som de hade sett i Blåkulla. I takt med spridningen försökte domstolarna, myndigheterna och kyrkan att hantera den växande hysterin. Extra ting tillsattes för att hantera den ständigt växande andelen anklagade och för att få fram erkännanden utsatte tingen majoriteten av alla för tortyr, ett tvångsmedel som egentligen inte fick utdömas av de lägre instanserna. Bland de anklagade och vittnena förekom även många barn och rädslan för att de skulle bli korrumperade av djävulen som var det centrala under processerna. Barnen utgjorde majoriteten av alla vittnesmål, fastän vittnesmål från barn egentligen inte var giltiga i svensk rätt. Myndigheterna försökte länge stävja hysterin genom att hårt angripa de anklagade häxorna. En speciell kommission tillsattes för att döma på plats i Dalarna och få ett stopp på hysterin. Resultatet blev dock att hysterin förvärrades efter kommissionens avresa. Handfallna uppmanade nu istället myndigheterna till bön. Tingen återföll till gammal praxis där barnen inte fick samma trovärdighet och endast fullgoda frivilliga erkännanden kunde leda till dödsdom. Slutligen började långsamt hysterin i Dalarna att dö ut. Myndigheternas skarpa agerande för att få ett slut på häxprocesserna i Dalarna kom att få en motsatt effekt. Genom att på olika sätt tillåta undantag såsom barns vittnesmål, tortyr och dödsdomar grundade på ej fullgoda erkännanden i kombination med de extra tingen och kommissionerna ökade endast hysterin. Myndigheternas kraftfulla reagerande blev snarare ett bekräftande på att det ansågs finnas ett stort hot som ständigt växte utom kontroll. Först genom att återgå till en mer återhållsam rättstillämpning och återhållsamt agerande kunde man få ett stopp på hysterin.