Sjuksköterskors upplevelse av samarbete mellan psykiatrisk öppen- och heldygnsvård : En intervjustudie

Sammanfattning: Bakgrund: Samarbete mellan olika vårdenheter rymmer många olika svårigheter och utmaningar från geografisk distans till skilda arbetssätt, rutiner och journalsystem samt olika individer. Tidigare studier har visat att samarbetet fungerar bättre om personalen känner varandra. Uppföljning i öppenvården efter inläggning är viktig inte minst med tanke på den då kraftigt ökade suicidrisken. Det finns få studier som undersökt hur sjuksköterskor upplever samarbetet och vad som är hämmande och främjande för detta.  Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors upplevelse av samarbete mellan vuxenpsykiatrisk öppenvård och heldygnsvård Metod: Datainsamling gjordes genom semistrukturerade intervjuer av tio sjuksköterskor, fem från varje vårdkontext. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: I resultatet framkom att när man kände varandra i öppen- och heldygnsvården upplevdes samarbetet fungera bra, det var lättare att ha en dialog och komma fram till gemensamma lösningar. Det fanns ett behov av att informera varandra om respektive område, vilka möjligheter, resurser och begränsningar som fanns. Det kunde vara svårt för öppenvården att erbjuda snabb återbesökstid efter utskrivning och man önskade mer framförhållning för att planera in detta. Sjuksköterskorna i öppenvården upplevde det enkelt att få tag på kollegorna i heldygnsvården men omvänt var upplevelsen den motsatta. Att använda digitala system upplevdes smidigt förutsatt att alla inblandade var aktiva i systemet. Slutsats: Att känna varandra är den enskilt största faktorn för ett välfungerande samarbete och därmed något som bör tas i beaktande för samtliga medarbetare i psykiatrin. Det finns en vilja och strävan efter att arbeta för och utveckla samarbetet.