Artificiell insemination i dikobesättningar

Sammanfattning: Den vanligaste produktionsformen av nötkött sker i dikobesättningar, där kor och kvigor förväntas föda en kalv per år. I sådana besättningar är fertilitet hos djuren en viktig faktor, då förmågan att föda fram en kalv varje år påverkar inkomsten. I Sverige används naturlig betäckning i störst utsträckning, men ett alternativ är artificiell insemination. Syftet med detta arbete är att undersöka för- och nackdelar med artificiell insemination och varför det inte används i samma utsträckning inom dikobesättningar som hos mjölkkor, samt när det kan vara aktuellt att använda sig av. Den artificiella inseminationens påverkan på dräktighetsresultat varierar mycket i studierna, från 37 till 74 %, men det antyds att 50 % är ett gränsvärde där resultat över detta kan anses godtagbara. Ekonomiskt finns fördelar så som ökade kalvvikter och mindre förluster relaterat till kalvningssvårigheter, men nackdelar i form av ökade kostnader för veterinärtjänster och mediciner samt för arbete. Praktiskt sett så kräver artificiell insemination mer arbete och lämpliga faciliteter, och har därmed inte ansetts ekonomiskt försvarbart. Den artificiella inseminationen bidrar till större genetiska framsteg i besättningarna och tillåter även användning av könssorterad sperma. Med tiden har bättre system och metoder för brunstsynkronisering och efterföljande artificiell insemination utvecklats, med följd att bättre dräktighetsresultat uppnåtts. I flertalet studier rekommenderas artificiell insemination, inte enbart för de genetiska fördelarna, utan även för att det förväntas ge bättre ekonomisk avkastning. Tidigare kalvningar och högre kalvvikter vid avvänjning skulle kunna ge ökade inkomster som täcker upp kostnaderna för inseminationen. Artificiell insemination kräver mer hantering av djuren, vilket kan orsaka stress i en ovan besättning. Det skulle dock kunna vara ett led i att selektera för bättre mentalitet hos djuren, samt vänja ungdjuren tidigt vid människor, så att mindre stress uppstår vid exempelvis slakt. De genetiska fördelarna är stora vid insemination, då det tillåter användandet av överlägsna tjurar. Det möjliggör även återrekrytering av genetiskt värdefulla kvigor och kan användas i kombination med könssorterad sperma. I områden med små populationer av raser kan det vara nödvändigt att använda artificiell insemination för att behålla den genetiska mångfalden. Artificiell insemination lämpar sig bäst för rena avelsbesättningar, men kan även passa för stora köttproducenter med höga krav på avkastning. Det kan även vara av intresse för småproducenter som inte vill hålla egen tjur.