Samband mellan självrapporterad menstruationsdysfunktion och skador bland danska och svenska kvinnliga elitidrottare

Sammanfattning: Bakgrund: Återhämtning och nutrition är viktiga aspekter för att minimera risken för skador hos idrottare. Ett för lågt energiintag kan leda till flera negativa fysiologiska effekter då kroppens energibehov inte tillgodoses. Hos kvinnor är menstruationsdysfunktion (MD) ett vanligt symptom på långvarig låg energitillgänglighet och hög förekomst har främst rapporterats hos kvinnliga idrottare inom viktkänsliga idrotter såsom uthållighetsidrott. Syfte: Syftet med denna studie var därför att beskriva skadebilden hos svenska och danska kvinnliga landslagsidrottare på seniornivå samt undersöka eventuella samband mellan förekomst av skador och menstruation. Metod: Alla danska och svenska kvinnliga landslagsidrottare blev kontaktade per mejl och tillfrågade om deltagande via online-enkät där frågor om skador det senaste året och menstruation ingick. Deltagare blev klassificerade att ha MD om de uppgav att de aldrig haft menstruation, ingen menstruation de senaste tre månaderna, menstruationscykler med längre intervall än 35 dagar eller <9 menstruationscykler de senaste 12 månaderna. Alla deltagare blev klassificerade som antingen icke-viktkänsliga (t.ex. bollsport) eller viktkänslig idrottare (t.ex. uthålligsidrott). Resultat: Totalt svarade 634 (25%) idrottare på enkäten. Den rapporterade skadeprevalensen under de senaste 12 månaderna för samtliga inkluderade deltagare var 57%. 30% av deltagarna blev klassificerade att ha MD med en högre förekomst i viktkänsliga idrotter (39% vs 24%; P = <0,001). Deltagare med MD rapporterade fler skador under de senaste 12 månaderna (P = 0,004) och hade en högre risk för skada (OR = 1,52; 95% CI = 1,06–2,19; P = 0,024) samt högre risk för att ha varit långvarigt skadad (>22 dagar) (OR = 1,87; 95% CI = 1,23–2,55; P = 0,003) jämfört med deltagare med regelbunden menstruation. Deltagare från viktkänsliga idrotter hade en högre risk för skada (OR = 1,50; 95% CI = 1,02–2,21; P = 0,039) och högre risk för att ha varit långvarigt skadad (OR = 2,11; 95% CI = 1,38–3,24; P = <0,001) jämfört med deltagare från icke-viktkänsliga idrotter. Konklusion: Resultaten indikerar att kvinnliga landslagsidrottare med självrapporterad MD har en ökad skaderisk, speciellt inom viktkänsliga idrotter som uthållighetsidrott. Menstruationsdysfunktion bör därför tas i beaktning då det har negativ inverkan på idrottares hälsa och prestation. Vidare finns det ett stort behov av mer kunskap för att implementera effektiva kön- och idrottsspecifika preventionsåtgärder.