Vad vill patienten? – Vad påverkar patientens upplevelse vid diabetes typ II och hur kan sjuksköterskan stödja patienten?

Detta är en C-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa

Författare: Payam Sanae; Alireza Bagheri; [2006-01-20]

Nyckelord: ;

Sammanfattning: Diabetes är en av Sveriges vanligaste folksjukdomar. Omkring 300 000 personer uppskattas ha diabetes i Sverige. Årligen insjuknar cirka 200 per 100 000 vuxna i diabetes, av dessa är cirka 90 % typ II diabetes. Att få diabetes innebär stora förändringar i livet som påverkar individen på alla plan, psykisk, fysiskt och psykosocialt. I livsstilförändringarna ingår kost och aktivitetsförändringar, men också förändring när det gäller tobak och alkohol konsumtion, samt extra uppmärksamhet inför resa och vid sjukdom. Att handskas med sjukdomen är en krävande process som kräver både mental förberedelse och en god egenvård. Huvuddelen av behandlingen inom diabetes typ II ligger i patientens egenvårdsintresse. Sjuksköterskans roll är att stödja patienten och att undervisa patienten till en god egenvård. Att som sjuksköterska ha förståelse för patientens individuella upplevelse av sjukdomen medför att sjuksköterskan kan stödja patienten i sin egenvård. Vår artikelanalys har fokuserat på vad som påverkar patienten upplevelse och hur sjuksköterskan kan stödja patienten på bästa möjliga sätt. Den individuella sjukdomsupplevelsen påverkas av en rad faktorer, genusskillnader, kunskapsnivå, socialt nätverk och livsstilen. Genom att ha dessa faktorer i åtanke och se patienten som en individ kan sjuksköterskan få en ökad förståelse för patientens behov och krav och på så vis planera vården och undervisningen på den nivå patienten befinner sig, men också skapa en god relation. För att behandlingen av patienten ska fungera så krävs det att patienten ska fungera, både psykiskt och fysiskt. Som sjuksköterska ska man ge patienten tid och möjlighet för att bearbeta sjukdomen och inte ställa för höga krav. Vår artikelanalys visade att tidsbristen är ett återkommande fenomen som försvårar behandlingen, undervisningen och den goda relationen som ligger till grunden för en god vård. Det är viktigt att påpeka att en kronisk sjukdom innebär en sjukdom som inte går att bota, men det går fortfarande att leva ett ”normalt” liv.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)