Inanimate Humanity

Sammanfattning: Det började i första kursen under tredje året på HDK, med ett objekt som liknade en lårbensprotes. Ett rent experiment där handsmidd koppar mötte en maskintillverkad stålkomponent. Denna ”protes” drog mig in i ett tema där det handlade om att ersätta mänskliga kroppsdelar med maskintillverkande komponenter, objekt utan liv som hjälper människan att bibehålla sitt liv. I början av examensarbetet var jag väldigt låst i tanken om att smida objekt eller ”kroppar” i koppar som skulle få gestalta den mänskliga kroppen. Tanken var att visa en sorts evolution från människa till cyborg där det första objektet var helt och hållet koppar, ”bara människa” och där det sista objektet i evolutionen var ett objekt helt och hållet i stål, så långt ifrån mänskligt som möjligt men fortfarande med mänskliga kvalitéer. När det kom till att kombinera de ”mänskliga” komponenterna med de maskinella tog det dock stopp. Jag såg inga naturliga lösningar för objekten jag skapat, de funkade som objekt men jag hittade inga självklara platser för dem på människokroppen. Jag tvingade mig ändå att göra en anordning för att fästa ett kopparobjekt mot en människokropp och då blev fästanordningen – som fick ett väldigt maskinellt uttryck - mer intressant än det ursprungliga objektet. Här valde jag att lämna de smidda objekten för att istället jobba vidare med den stilen. Mitt fokus hamnade då på att skapa maskinella objekt som genom att bäras på människokroppen var med och skapade en hybrid. Tidigare inspirerades jag av pacemakern, en liten apparat som opereras in för att stimulera hjärtat. Objekten jag tillverkat bibehåller den idéen, skillnaden är att mina objekt är påhittade, och saknar en riktig medicinsk funktion. Jag gillar hur det ger utrymme för fantasin att ta över och låter subjektet hitta på egna funktioner som objekten skulle kunna ha.