Hantering och behandling av ferala katter på kliniken

Sammanfattning: Runtom i världen finns det utarbetade metoder för att begränsa den ökande populationen av förvildade katter. Studier gjorda över så kallade TNR-projekt (Trap, Neuter, Return) har visat goda resultat på den långvariga effekten av minskad förökning, men också på en förbättrad välfärd för individerna. I USA finns det kliniker som arbetar mycket eller enbart med dessa patienter. Dessa blir finansierade genom statliga bidrag, privatpersoners donationer, samt fri-villig arbetskraft. Lämpliga anestesipreparat har utvärderats till just dessa patienter, och rikt-linjer för hantering av icke hanterbara individer finns dokumenterade i flera studier. I Sverige uppskattas antalet hemlösa katter till cirka 100 000, men problematiken kring dessa individer sköts i stort sett av privatpersoner och katthem. De katter som ingår i TNR-projekt och katter som ska till katthem för senare adoption är de individer som framförallt ses på kli-niker. Syftet med klinikbesöket är i stor utsträckning för att kastrera, vaccinera och märka katterna. Enligt djurskyddslagen ska djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande, men hur kli-nikpersonalens kunskap om förvildade katter påverkar individernas välfärd är svårdefinierat. Syftet med studien var att undersöka hur kunskapen om förvildade katter ser ut på svenska kliniker och djursjukhus, samt att ta reda på om det finns rutiner för förvildade patienter. Fem personer som arbetar som djurhälsopersonal på olika kliniker och djursjukhus intervjuades. Resultatet av svaren jämfördes med det bakgrundsmaterial som ligger till grund för hela arbe-tet, och som består av utländsk litteratur och studier i ämnet. Nyckelorden för research bestod av orden; feral cat, stray cat, feral kittens, TNR-project, ensamma eller i kombinationer. En klinik valdes ut med särskild tanke på dess specialintresse för hemlösa katter, resterande fyra valdes ut slumpmässigt. Slutsatsen av studien blev att endast den kliniken med särintresse hade rimliga rutiner, medan de fyra slumpmässigt utvalda klinikerna inte hade rutiner för dessa patienter. Studien är dock för liten för att kunna dra några slutsatser om den generella statusen på svenska kliniker, när det gäller hantering och behandling av förvildade katter.