Metabolisk Respons vid ansträngning hos Claudicatio Intermittens, före och efter behandling av Cilostazol

Sammanfattning: Claudicatio Intermittens (CI) är en kärlsjukdom som yttrar sig i form av perifer smärta och som begränsar ens gångsträcka. Patienter med CI har ett Ankel Brachial Index (ABI) på eller under 0,5. Mikrodialys kan användas för att analysera metaboliter såsom glukos, glycerol, laktat och pyruvat i en muskel. Denna teknik används i denna studie för att se metabolismen i muskeln före och efter Cilostazol Behandling. Syftet är att se om Cilostazol kan förbättra gångsträckan hos  patienter med CI och se om det sker en metabolisk förändring efter 6-8 veckors Cilostazol behandling. Totalt deltog 9 patienter i studien. Undersökningen hade en vilo-, arbets- och en återhämtningsfas. Patienterna fick en mikrodialys kateter insatt i musculus gastrocnemius där metaboliterna insamlades in i mikrovialer för att sedan kunna analyseras. ABI mättes med ankelbrachialmätning. Syrgasmättnad mättes med hjälp av en INVOS mätare. Under arbetsfasen där patienterna fick genomgå ett gångmattetest så noterades Absolute Walking Distance (AWD, eller maximal gångsträcka) och Initial Claudication Distance (ICD, eller gångsträcka utan smärtor). Efter undersökningen fick patienterna gå på en Cilostazol behandling i 6-8 veckor sedan gjordes samma undersökning om igen. Metabolisk skedde i stort sett ingen signifikant skillnad efter Cilostazol behandling. ICD och ABI visade signifikant skillnad efter Cilostazol behandling. En större och mer utvecklad studie hade behövts för att frågeställningen ska besvarar med en större säkerhet men en slutsats kan dras att Cilostazol kan förbättra gångsträckan hos patienter med CI.