Privatkopieringsersättning, ett förlegat rättsystem i den svenska rätten?

Sammanfattning: Sedan implementeringen av Infosoc-direktivet måste Sverige, genom att enskilda tillåts att kopiera för privat bruk, säkerställa att en rimlig kompensation utges till upphovsmän och närstående rättsinnehavare. Hur denna kompensation ska upptas, utges eller fördelas har lämnats till respektive medlemsstat och enbart generella regler framhålls i direktivet och dess praxis. Rätten till en rimlig kompensation är i Sverige utformad som en ersättning för vissa typer av anordningar särskilt ägnade för privatkopiering, vilket även är den lösning som har valts av det stora flertalet medlemsländer. Till följd av medlemsstaternas utrymme att utforma rätten till en rimlig kompensation har skillnader mellan olika länders regleringar uppkommit, vilket har lett till konkurrensbegränsningar på den inre marknaden. Detta genom att medlemsstater uttager ersättning på olika produkter samt tillämpar olika nivåer som dessutom markant skiljer sig från varandra. Försök till harmonisering av lagstiftningen har gjorts av Europeiska kommissionen - emellertid har ett enhetligt system inte kunnat uppnås. Förutom övergripande problem på den inre marknaden har systemet med privatkopieringsersättning väckt kritik både nationellt och internationellt. Denna uppsats syftar till att granska denna kritik och analysera privatkopieringsersättningen i svensk rätt: Finns det alls ett behov av ett ersättningssystem, är den svenska implementering korrekt och lämplig; finns det alternativa lösningar? Sammantaget kan konstateras att behovet av ett ersättningssystem har minskat till följd av att upphovsmän och närstående rättsinnehavare funnit andra vägar att tillvarata sin rätt till ersättningen, genom licensieringar och kopieringsspärrar (DRM-system). Så länge privatkopieringen inte är obetydlig ska emellertid en rimlig kompensation utges till upphovsmän och närstående rättsinnehavare i enlighet med Infosoc-direktivet. Sverige har i huvudsak gjort en korrekt och lämplig implementering av Infosoc-direktivet genom utformningen av privatkopieringsersättningen. Dock har delar lagstiftningen till följd av den tekniska utvecklingen fått problem och är redan förlegad. Vissa förändringar av lagen skulle dessutom på ett bättre sätt spegla verkligheten, förtydliga lagen och göra den mindre komplex. I andra länder såsom Storbritannien, Tyskland och Norge har annorlunda system valts för att reglera rätten till en rimlig kompensation. Det system som skulle ge upphov till minst nackdelar är ett statsfinansierat avgiftssystem såsom i Norge. Dock kan ifrågasättas om ett sådant system ryms inom den svenska statsbudgeten.