Olika matningsåtgärders påverkan på den fortsatta aptiten hos inappetenta katter inskrivna på vårdavdelning : en enkätstudie

Sammanfattning: Inappetens hos katter är ett vanligt förekommande problem på svenska djursjukhus till följd av många olika anledningar. Inappetens är komplicerat att hantera hos katter och det kan vara svårt att få dem att börja äta frivilligt. I det här arbetet undersöktes hur olika matningsmetoder påverkar aptiten och vilka metoder som används för att få inappetenta katter att äta via en litteraturstudie. Det undersöktes även hur vanligt förekommande de olika matningsmetoderna var på svenska djursjukhus samt vad vårdpersonal hade för uppfattning om de olika metoderna. Studien utformades som en enkät som 107 deltagare svarade på. Utifrån svaren kunde det ses att sprutmatning upplevdes vara vanligare än sondmatning samt att det fanns en antydan till att personal upplevde att katter blev mer besvärade av sprutmatning än av sondmatning. Det fanns ingen tydlig uppfattning om anledningarna till varför sprutmatning utfördes i stor utsträckning. Ingen större skillnad i uppfattningen om katter blev inneliggande längre tid av någon matningsmetod kunde ses. Med hjälp av enkäten samlades även olika förslag på aptitstimulerande metoder in, i syfte att jämföra använda metoder med befintlig litteratur. Litteraturstudien visade att stress påverkar både beteende och aptiten samt att en sjukhusmiljö är stressande för de flesta katter. Det kan även vara så att stress minskar och aptiten ökar ju längre katter är inskrivna. Sprutmatning kan vara stressande för katter och kan möjligen öka risken för foderaversion. Metoder som kan användas istället för sprutmatning är olika typer av sondmatning eller stimulerande aktiviteter som kan öka aptiten. Då enkätsvaren baserades på vårdpersonalens uppfattningar och det visade sig finnas få studier inom ämnet så är det svårt att dra några generella slutsatser från denna studie. Det rådde olika uppfattningar kring nutritionellt stöd och i vilken utsträckning de olika matningsmetoderna användes på djursjukhusen varierade. Litteraturen beskriver risker med att sprutmata men enkäten visade att det var en vanligt förekommande matningsmetod. Den generella uppfattningen utifrån enkäten var att sprutmatning påverkar katten mer negativt än sondmatning. I litteraturen diskuteras användningen och effekten av aptitstimulerande läkemedel, vilket också var en metod som användes frekvent på alla djursjukhus. Enkätstudien har även sammanställt andra metoder än stödmatning som skulle kunna användas för att öka aptiten hos katter. För att kunna dra några slutsatser bör det utföras vidare studier kring hur och om olika matningsmetoder eventuellt påverkar aptiten hos inappetenta katter.