Stödbrev och bedömningen av dess fortsatta rättsverkan vid ändrade förhållanden

Sammanfattning: Stödbrevet är en form av ensidig utfästelse vanligen utfärdat av ett moderbolag gentemot en kreditgivare eller leverantör för ett dotterbolags räkning när moderbolaget inte vill eller kan lämna ett borgensåtagande eller garanti, men ändå vill ge visst stöd eller åtminstone uttrycka en medvetenhet från moderbolagets sida om den givna krediten. Ofta vill parterna uppnå olika resultat med stödbrevet - utställaren vill undgå juridisk bundenhet medan mottagaren önskar motsatsen och stödbrevstexten karaktäriseras av en tvetydighet vilken parterna brukar spelar på. Svensk rättspraxis är inte entydig avseende frågan om en utfärdare är bunden av stödbrevet och inte heller avseende om och när ändrade förutsättningar kan leda till att bundenheten upphör och att utfärdaren slipper prestera. Min uppsats syftar till att utröna om det, för att ändrade förutsättningar ska kunna beaktas, enligt svensk rättspraxis krävs att stödbrevsutfärdaren synliggjort för motparten att stödbrevet är villkorat av oförändrade förutsättningar (d.v.s. att ett synbarhetskrav finns), eller om stödbrevet ska anses innehålla ett sådant underförstått villkor. Vidare diskuterar jag vilka ändrade förutsättningar som kunnat föranleda att utställaren kan slippa prestera i enlighet med sin förklaring. Utöver denna fråga diskuterar jag rimligheten i rättsläget, samt, utifrån mina slutsatser, vilken funktion stödbreven numera egentligen spelar i svensk rätt. Baserat på relevant rättspraxis som finns på området är min slutsats att rättsläget är oklart avseende existensen av ett synbarhetskrav. NJA 1994 s. 204 talar mot ett synbarhetskrav, medan HD i NJA 1995 s. 586 tydligt ställde ett krav på synbarhet för motparten. I T 358-99 (det s.k. Scandoramafallet) ansåg Hovrätten över Skåne och Blekinge att utställaren inte längre var bunden av stödbrevet utan något krav på synbarhet. Vilka ändrade omständigheter som beaktats har varierat från fall till fall beroende på omständigheterna i övrigt och en helhetsbedömning av den enskilda situationen förefaller tillämpas i rättspraxis. Ett klargörande av rättsläget från HD är önskvärt för att skapa rättssäkerhet, förutsebarhet och kunskap om hur stödbrev bör utformas. Synbarhetskravet borde enligt min mening tillämpas vid bedömningen av stödbrev såsom den görs i svensk rätt i övrigt, vilket skulle öka förutsebarheten kring om ändrade förhållanden kan beaktas eller ej avseende ett visst stödbrev. Dock kan ett synbarhetskrav leda till att funktionen med stödbrev som alternativ till borgensåtagande kan upphöra då stödbrevet mister den oklarhet som parterna oftast spelar på.