Immunterapi vid cancer : är blockering av PD-1 en möjlig behandlingsmetod för hund?

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health

Författare: Sofia Tengstrand; [2017]

Nyckelord: cancer; immunterapi; PD-1; PD-L1; hund; immunotherapy; dog;

Sammanfattning: Programmed cell death protein 1 (PD-1) är en ko-inhiberande receptor som uttrycks på bland annat T-celler. Vid aktivering av T-celler leder interaktion mellan PD-1 och dess ligand, PD-L1, till att signalering från T-cellsreceptorn inhiberas och T-cellernas effektorfunktioner hämmas. Syftet med detta är att verka som en naturlig broms på immunförsvaret för att minska vävnadsskada vid pågående inflammation och autoimmunitet. Studier har visat att PD-1 och PD-L1 är uppreglerade vid cancer på T-celler respektive tumörceller och att det är en mekanism som hjälper tumörer att nedreglera immunsvar riktade specifikt mot de neoplastiska cellerna. Flertalet studier har utförts på humansidan där man inhiberat interaktion mellan PD-1 och PD-L1 genom blockerande antikroppar som binder till PD-1. Patienterna har lidit av avancerade cancerformer och har i vissa fall svarat oerhört bra på behandlingen. Syftet med den här litteraturstudien är att diskutera om de resultat som hittills framkommit på hund kan avgöra om det är en möjlig behandlingsmetod för det djurslaget. För och nackdelar som resistens mot behandlingen och immunrelaterade biverkningar som uppstår på grund av en generell immunologisk förstärkning diskuteras också. För att understödja diskussionen har även human forskning inom området granskats och presenterats. PD-1 och PD-L1 är uppreglerat i flera olika cancerformer hos hund, och funktionerna vid interaktion mellan ligand och receptor samt blockering av PD-1 verkar ge samma effekt hos hund som hos människa. En logisk grund för att terapin borde fungera även på hund finns alltså. De studier som hittills gjorts på hund är dock samtliga gjorda in vitro och få till antalet. Därför kan inga slutsatser dras om effekterna in vivo. Dessutom finns det flera problem med behandlingen som biverkningar och den utbredda resistensen mot den. Det är även av stor vikt att hitta en bra prediktiv biomarkör som kan ange vilka patienter som kan svara på behandlingen. PD-L1 som kandidat för detta har undersökts i flera studier men även patienter som inte uttrycker PD-L1 svarar på behandlingen. Undersökningar av alternativa biomarkörer eller hur mätningarna av PD-L1-uttryck kan optimeras behövs.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)