Barnkonventionen i förskolan - Barnets bästa, begreppet som ska sitta i väggarna

Sammanfattning: Det kan vara svårt för pedagoger i förskolan att förhålla sig till ett så abstrakt begrepp som barnets bästa. För att kunna göra det krävs medvetenhet om barns lagstadgade rättigheter, kunskap om hur pedagoger ska tillvarata dessa rättigheter i det vardagliga arbetet och vilka barn som riskerar att diskrimineras om de inte har förmågan att komma till tals. Hur det faktiskt förhåller sig i dessa delar har vi försökt studera med hjälp av ett antal forskningsfrågor. Genom att rikta blicken på pedagogers synsätt och deras medvetna eller omedvetna normaliseringar, kan utvecklingen för barns rättigheter föras framåt. När begreppet barns bästa implementeras, diskuteras och analyseras av pedagoger i förskolan kan processer starta och leda till att detta blir ett begrepp som “sitter i väggarna”.Studien bidrar till forskning om hur förskollärare anser att Barnkonventionen tillämpas i verksamheten. Då Barnkonventionen nyligen blivit svensk lag (1 januari 2020) är detta ämne sparsamt beforskat och därför av stor vikt för förståelsen för övergången från att i förskolan användas som ett styrdokument till att vara barns lagstadgade rätt.Undersökningen har genomförts i form av en netografisk enkät med öppna frågor och kvalitativ ansats. Studien utgår ifrån ett omsorgsetisk- och normkritiskt perspektiv. Studien visar på att barn som saknar det svenska verbala språket riskerar att diskrimineras från Barnkonventionen. Detta skulle kunna förklaras av den så kallade svensketsnormen. Studien synliggör även pedagogers syn på hur eventuell kunskapsbrist hos personal kan leda till att barns rättigheter riskera att inte tas tillvara enligt intentionerna i Barnkonventionen.