VÄGEN UR ETT MISSBRUK : Kvinnor som tagit sig ur ett missbruk och yrkesverksammas syn på kvinnligt missbruk

Detta är en Kandidat-uppsats från Umeå universitet/Institutionen för socialt arbete; Umeå universitet/Institutionen för socialt arbete

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen har varit att ta del av berättelser och upplevelser från kvinnor som tagit sig ur ett missbruk. Vi har undersökt orsaker till att kvinnor hamnar i missbruk och vad som hade kunnat motverka det. Samt kvinnors drivkraft till att ta sig ur missbruket och vad det var som hjälpte dem att ta sig ur sitt missbruk. Vi har även undersökt vad yrkesverksamma som arbetar med kvinnor i missbruk hade för uppfattning om området i jämförelse med kvinnorna. Uppsatsens empiri samlades in via intervjuer som var av semistrukturerad karaktär och det var tre kvinnor och tre yrkesverksamma som intervjuades. För att analysera datamaterialet gjordes en kvalitativ innehållsanalys där transkriberingen av intervjuerna kodades och sammanställdes till teman. Tidigare forskning visade på att kvinnor i missbruk är en extra utsatt och stigmatiserad grupp och de söker ofta vård i senare skede än män i missbruk. Resultaten i uppsatsen visade på att de övergripande riskfaktorerna till att kvinnor hamnade i ett missbruk var traumatiska upplevelser samt en problematisk uppväxt. Kvinnorna led av psykisk ohälsa i tidig ålder och därför hade samtliga varit i kontakt med psykiatrin. Däremot uppmärksammade kvinnorna och de yrkesverksamma att psykiatrins insatser mot deras psykiska ohälsa var en anledning till att missbruket eskalerade. Resultatet visade även att vården var dålig att bemöta samsjuklighet. Drivkrafterna till att ta sig ur ett missbruk varierade för kvinnorna men var kopplade till sociala relationer. Kvinnorna menade på att det var sociala relationer som var den drivande faktorn genom hela processen i tillfrisknandet. Däremot ansåg de yrkesverksamma att kvinnor tillslut måste vilja ta sig ur sitt missbruk för sin egen skull för att det ska vara ett långsiktigt tillfrisknande. Det var ingen särskild behandlingsmetod som utpekades mer effektiv än någon annan. Däremot visade det sig vara viktigt för kvinnorna att ha tillitsfulla relationer till behandlaren och personal samt en välfungerande efterbehandling. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)