Högre grad av utmattning hos patienter, vid depression och psykologisk (in)flexibilitet

Sammanfattning: Psykisk ohälsa som depression, ångest och stressrelaterad problematik tillhör de vanligaste orsakerna till sjukskrivning i Sverige. Depression och ångest har i tidigare forskning uppvisat samband både till varandra och till stressrelaterad utmattning. Det finns även samband mellan dessa och psykologisk flexibilitet, som är ett relativt nytt begrepp som härstammar från terapiformen Acceptance and Commitment Therapy (ACT) och innebär förmågan att välja sitt beteende i nuet utifrån sina värdegrunder oavsett situation. Syftet med denna studie är att undersöka sambandet mellan depression, ångest, psykologisk inflexibilitet och utmattning. Datamaterialet kommer från ett forskningsprojekt i ett samarbete mellan Södertörns Högskola och Stressmottagningen, där en kvinnlig patientgrupp (N=47) och en kvinnlig kontrollgrupp (N=28) deltagit genom att fylla i ett självskattningsformulär innehållande skalorna HADS-D, HADS-Å, AAQ samt SMBQ. Resultatet visade att grupptillhörighet (stresspatient), högre grad av depression samt högre grad av inflexibilitet predicerade högre grad av utmattning. Studiens slutsats är att det kan vara fördelaktigt på både kort och lång sikt att stresspatienter, som lider av en hög grad av utmattning, även screenas och eventuellt behandlas för depression och psykologisk inflexibilitet i kombination med planerad utmattningsbehandling.