Skattefrihetsgrunder för svenska sjömän på fartyg med utlandsflagg

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Författare: Henrik Stale; [2012]

Nyckelord: skatterätt; sjörätt; Law and Political Science;

Sammanfattning: Sjömansyrket är till karaktären ett speciellt yrke där en grundförutsättning är att arbetstagare rör sig över nationsgränser. Genom arbetets natur och dess globala prägel har det historiskt varit ett yrke som särskiljts från den normala inkomstbeskattningen och varit föremål för undantagsregler. Både konkurrensskäl och kolliderande beskattningsanspråk från olika stater är bidragande orsaker till denna särreglering. Denna uppsats behandlar en specifik typ av arbetstagare bland sjömän, nämligen svenska sjömän som arbetar på utlandsflaggade fartyg. Det är en definierad grupp arbetstagare som omfattas av en undantagsregel från den normala obegränsade skattskyldigheten. Denna regel återfinns i 3:12 IL och i lagtexten stadgas fyra kriterier för undantag för skattskyldighet. Dessa fyra rekvisit har orsakat tolkningsproblem vid lagtillämpningen och för de enskilda skattesubjekten, sjömännen ifråga, har stor osäkerhet och oförutsägbarhet rått avseende skattskyldigheten. Klargörande praxis har krävts och det har lett till rättsavgöranden som bland annat har utmynnat i att Skatteverket ändrat ett av sina ställningstaganden. Vid rättstillämpningen har förarbetena haft en central roll i lagtolkningen vilket ligger i linje med svensk rättskällehierarki. Implementeringen av förarbetenas uttalande vid lagtolkningen har resulterat i att några rekvisit och deras innebörd har klargjorts medan något fortfarande kvarstår som oklart. Vad som omfattas av kriteriet ”oceanfart” och begreppets utsträckning har besvarats tydligt och lett till att Skatteverkets initiala tolkning angående beräkningen av oceanfart har fått revideras. Däremot har ”huvudsaklighetskriteriet” inte specificerats närmare än de i förarbetena angivna ”ca 75%”, en i mitt tycke olämplig formulering som inbjuder till osäkerhet. ”Anställning ombord ett utländskt fartyg” har till vissa delar definierats men utifrån de uttalanden som gjorts i praxis förefaller viss osäkerhet råda också hos lagtolkaren. Kriteriet om 183 dagars vistelse utomlands är klart och koncist formulerat i lagtexten och har inte förorsakat problem vid lagtillämpningen vilket visar vikten av att försöka formulera lagtext på ett lättillgängligt och tydligt sätt. Svårigheten att förstå och tolka lagtexten för den enskilda sjömannen är uppenbar. Frågan om hur insatt det individuella skattesubjektet kan förväntas vara uppkommer och det påverkar problemställningar och konsekvenser såsom skattetillägg och eftertaxering. Min froma förhoppning är att denna sammanställning kan hjälpa någon i förståelsen av 3:12 IL.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)