Från samfinansieringsprojekt till platssamverkan : Hur skapar vi långsiktiga samarbeten för bättre urbana miljöer?

Detta är en Master-uppsats från KTH/Fastigheter och byggande

Sammanfattning: Initiativ från internationell, nationell och lokal nivå förespråkar arbete i de offentliga rummen för utveckling mot inkluderande, säkra och hållbara städer. Insatser från olika aktörer behövs för att förbättra allmänna platser och många hänvisar till den internationella modellen Business Improvement District (BID) som innebär samverkan mellan kommun, fastighetsägare, handlare och andra aktörer för säkerställande av välskötta och attraktiva offentliga miljöer. I Stockholm har dock privata aktörer upplevt ett motstånd från kommunen när de försöker implementera BID-inspirerade metoder. Den här studien beskriver och analyserar hur BID-inspirerade metoder används för långsiktigt arbete i urban miljö i Sverige och inom Stockholms kommun.  Studien är genomgående kvalitativ och har ett utforskande angreppssätt, där frågeställningen behandlas genom tre delstudier som har utförts parallellt: (1) Observationer, intervjuer och deltagande i seminarier (2) Dokumentbaserade fallstudier av befintliga organisationer som genomför platsspecifikt arbete i Sverige (3) Undersökning av Stockholms Stads beslutsprocesser gällande användning av allmänna platser Studien väger in kommunala och privata perspektiv för att undersöka BID, som begrepp och som verktyg. Resultatet visar att platssamverkan kan appliceras på alla platser där det är fler än en verksam aktör och att det redan finns ett stort antal organisationer som genomför BID-liknande metoder. Det finns dock potentiella konflikter mellan privata intressen och kommunens ansvar att hålla allmänna platser tillgängliga för allmänheten. Stockholms Stad vill vara försiktiga med att implementera nya arbetssätt om det finns risk att vissa människors intressen tillgodoses på bekostnad av andras behov. De anser dock att det är viktigt att tänka nytt inom dessa frågor och tror att processerna kommer att se annorlunda ut när metoder för platssamverkan blir bättre beprövade. Att det saknas tydligt definierade strukturer och riktlinjer för platssamverkan är en begränsande faktor, och en slutsats är att marknaden skulle gynnas av ett paraplyorgan som kan tillhandahålla stöd och vägledning till lokalt arbete.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)