Palliativ vård i hemmet – anhörigvårdares upplevelser : En litteraturöversikt

Sammanfattning: Bakgrund: Palliativ vård ges när bot inte längre är möjligt och fokus går ut på att lindra symtom och lidande för att göra den sista tiden i livet så värdig som möjligt. Sjuksköterskan med sin profession står i fokus av vården i nära relation till familjen för att tillsammans finna mening. Då varje människa är unik och reagerar olika är det viktigt att inneha förståelse och att kunna känna av situationen. Syfte: Var att belysa upplevelser av att vara anhörigvårdare till en person som får palliativ hemsjukvård. Metod: En litteraturöversikt där 14 vetenskapliga artiklar av kvalitativ design har kvalitetsgranskats och analyserats. Litteratursökningen utfördes i databaserna Cinahl och PubMed och analyserades med stöd av Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Anhörigvårdarna upplevde en komplex situation och tog sig an rollen med blandade känslor. Sjuksköterskans stöd och involvering var en viktig länk för att hela familjen skulle känna sig inkluderad. Kontinuitet i det palliativa teamet var något som värderades högt. Relationen mellan anhörigvårdaren och den sjuke personen förändrades i takt med försämring. Diskussion: Genom att ge känslomässigt stöd, information och undervisning till anhörigvårdarna kan vardagen underlättas. Med en god kommunikation kan sjuksköterskan identifiera behov av information och kunskap hos anhörigvårdarna. För att familjen ska ses som en enhet är det av betydelse att den sjuke personen och anhörigvårdaren har en god relation till varandra. Slutsats: Ett gott samarbete och en god relation skapas när sjuksköterskan är involverad och påläst. Forskning bör fokusera på hur sjuksköterskan på bästa sätt kan inkludera anhörigvårdaren i den palliativa hemsjukvården och minska ansvarsbördan.  Bakgrund: Palliativ vård ges när bot inte längre är möjligt och fokus går ut på att lindra symtom och lidande för att göra den sista tiden i livet så värdig som möjligt. Sjuksköterskan med sin profession står i fokus av vården i nära relation till familjen för att tillsammans finna mening. Då varje människa är unik och reagerar olika är det viktigt att inneha förståelse och att kunna känna av situationen. Syfte: Var att belysa upplevelser av att vara anhörigvårdare till en person som får palliativ hemsjukvård. Metod: En litteraturöversikt där 14 vetenskapliga artiklar av kvalitativ design har kvalitetsgranskats och analyserats. Litteratursökningen utfördes i databaserna Cinahl och PubMed och analyserades med stöd av Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Anhörigvårdarna upplevde en komplex situation och tog sig an rollen med blandade känslor. Sjuksköterskans stöd och involvering var en viktig länk för att hela familjen skulle känna sig inkluderad. Kontinuitet i det palliativa teamet var något som värderades högt. Relationen mellan anhörigvårdaren och den sjuke personen förändrades i takt med försämring. Diskussion: Genom att ge känslomässigt stöd, information och undervisning till anhörigvårdarna kan vardagen underlättas. Med en god kommunikation kan sjuksköterskan identifiera behov av information och kunskap hos anhörigvårdarna. För att familjen ska ses som en enhet är det av betydelse att den sjuke personen och anhörigvårdaren har en god relation till varandra. Slutsats: Ett gott samarbete och en god relation skapas när sjuksköterskan är involverad och påläst. Forskning bör fokusera på hur sjuksköterskan på bästa sätt kan inkludera anhörigvårdaren i den palliativa hemsjukvården och minska ansvarsbördan.