Ett pedagogiskt perspektivskifte? : Om interaktionens betydelse vid distansundervisning i lågstadiet

Sammanfattning: Bakgrund: Interaktion mellan eleverna samt mellan lärare och elev har visat sig vara de mest betydelsefulla framgångsfaktorerna vid undervisning på distans. Majoriteten av forskningen riktar sig till högre utbildningsinstanser och studenternas syn på distansundervisningen, medan lärarnas röster saknas. Mycket av forskningen fokuserar också på att undersöka interaktionens betydelse ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv – medan andra perspektiv utesluts. Vi väljer således att ta ett steg tillbaka och undersöka fler pedagogiska perspektiv vid distansundervisning. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur lågstadielärares uttalanden om interaktionens betydelse vid distansundervisning kan förstås utifrån det kognitiv-behavioristiska-, socialkonstruktivistiska- och det connectivistiska perspektivet. Metod: Metoden för studien är kvalitativa intervjuer med sex lärare, samtliga utbildade för arbete i lågstadiet. Intervjuerna är semistrukturerade. Resultat: Resultatet visar att informanternas uttalanden främst kan förstås i termer av det kognitiv-behavioristiska perspektivet. Då studien baseras på kvalitativ metod är det inte möjligt att tala om ett generellt resultat. Vi ser däremot att informanternas uttalanden indikerar ett skifte i vilken pedagogik de baserar sin undervisning på: från det socialkonstruktivistiska perspektivet, till att snarare vila på det kognitiv-behavioristiska perspektivet när den ordinarie undervisningen övergår till distansundervisning.