Fördelning av aktieägarvärde – En händelsestudie av fastighetsbolagsförvärv på Stockholmsbörsen

Sammanfattning: Förvärv kan göras utifrån en rad olika motiv, där möjligheten till ökad lönsamhet genom synergieffekter är ett av de vanligaste. Synergieffekter ger fördelar, vilka genererar större kassaflöden och således högre avkastning för företagets ägare. Medan budgivande bolag främst handlar utifrån incitament såsom möjlighet till ökad konkurrenskraft, marknadsandel och lönsamhet, attraheras målbolagets aktieägare snarare av budpremien. Detta eftersom de oftast erhåller en premie på mellan 15 till 50 procent utöver bolagets aktuella marknadsvärde. Empiriska undersökningar som gjorts kring uppköpssituationer i fastighetsbranschen, inklusive denna, visar att uppköp i regel gynnar det uppköpta företagets aktieägare på bekostnad av aktieägarna i det förvärvande bolaget. Något som är anmärkningsvärt eftersom det oftast är de budgivande bolagen som är initiativtagare till förvärven. Utifrån en företagslednings grundläggande uppgift, vilken är att skapa värde åt sina aktieägare, kan rationaliteten i uppköpsbeslutet således ifrågasättas. Vid fastställandet av rationaliteten i budgivande företagsledningars agerande måste hänsyn tas till de bakomliggande motiv som föranlett respektive förvärv, något som inte görs i denna undersökning. Tidigare forskning och tillhörande teorier ger oss dock ett antal möjliga motiv. Några av dessa, är ur ett företagsekonomiskt perspektiv, rationella såsom; ökade kassaflöden genom synergieffekter eller ökad konkurrenskraft. Andra motiv kan dock anses strida mot företagsledningens grundläggande uppgift; att skapa värde för aktieägarna. Bland dessa teorier återfinns bland annat agentteorin. Logiken i den rationella företagsledningens förvärv av andra bolag, bygger på att förvärvet i sig skall skapa någon form värde åt det budgivande bolaget. Vår studie tyder dock på att det, i merparten av de undersökta uppköpssituationerna, inte är påvisbart att så har skett. Vid analys av utfallet i studien anser vi att förklaringsvärdet, av de teorier som står oss till buds gällande möjliga förklaringar till uteblivet värdeskapande för uppköpande bolags aktieägare, inte är tillfredsställande. Som ett resultat, dras slutsatsen att utfallet troligen är beroende av de strukturella, branschspecifika förutsättningar som råder inom den svenska fastighetsbranschen.