Att äga skog på distans

Sammanfattning: Samhällsutvecklingen i form av urbanisering och teknikutveckling har påverkat förutsättningarna att äga och bruka skog. Många skogsägare är inte heller bofasta på sin fastighet. Att vara distansskogsägare, eller så kallad utbo, innebär att skogsägaren bor på ett betydande avstånd från sin skogsfastighet (Skogsstyrelsen, 2014). Distansskogsägarna äger helt eller delvis en tredjedel av landets 230 000 privatägda skogsfastigheter och de ökar i antal såväl nationellt som internationellt. Syftet med studien var att undersöka utbors behov av hjälp samt service i jämförelse med skogsägare som bor på eller i närheten av sin fastighet s.k. åbor. Undersökningen gjordes på medlemmar i skogsägarföreningen Mellanskog. En enkät skickades ut till 696 utvalda skogsägare, boende i Stockholm, via mejl. 288 svarade, det vill säga cirka 41 procent av de tillfrågade. Cirka hälften av respondenterna i undersökningen hade ärvt sin skog. För majoriteten av dem som ärvt sin skog är känslan av att föra familjetraditionen vidare viktig. Undersökningen visar också att 70 procent av respondenterna ansåg att virkestillväxten var viktig och att över 60 procent av respondenterna var nöjda med Mellanskogs senast utförda åtgärd. Bland de respondenter som inte var nöjda angavs bristande kunskap hos skogsinspektorn, dålig återkoppling, kvarglömt virke i skogen samt körskador som bidragande orsak till missnöjet. Återkommande återkoppling bör ske mellan skogsinspektor och skogsägare på distans via mejl och telefon. God skoglig rådgivning är alltid individuell och den ska utgå från den enskilde medlemmens önskemål. Mellanskog kan via e-tjänster ge skogsägare tillgång till sin dokumenterade skogskötselplan. Det har därmed blivit allt lättare att vara distansskogsägare då information finns tillgänglig online om möjligheten att närvara på fastigheten saknas. Utbons möjligheter att besöka sin fastighet kan i många fall utgöra en betydande skillnad mellan utbo och åbo vad gäller förutsättningarna att bruka fastigheten. Förutsättningarna skiljer dock sig från utbo till utbo. Därför bör Mellanskog aktivt undersöka vilken omfattning och inriktning på hjälp och service respektive utbo önskar och behöver. Utbor efterfrågar olika förvaltningstjänster i större utsträckning än åbor, vilket bland annat ställer krav på skogsinspektorns skogliga kompetens och bemötande. För att kunna möta en ökad efterfrågan på olika förvaltningstjänster i takt med att andelen utbor ökar bör därför Mellanskog utveckla flexibla förvaltningstjänster. Skogsägarna kan då enkelt plocka ihop och köpa de tjänster som motsvarar just deras behov och önskemål. I praktiken kommer skogsägarnas önskemål om alternativa brukningssätt ofta i skymundan då det storskaliga industriskogsbruket härskar, men det kan ändras. Framtidens vinnare är sannolikt aktörer som är lyhörda för mjuka värden och som med hänsyn tagen till rådande skogsvårdslagar kan erbjuda en alternativ skogsskötselplan för den som så önskar.